Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ONDAS ÄN0EL
i bordet. Han skrattade hånfullt och en sista blick,
svart och stickande, träffade mig. Så sprang han
plötsligt upp och ut.
Värden öppnade dörren.
— Hvem satt här nyss? frågade jag.
Äfven värden skrattade.
— Han, där, nyss? sade han. A, det var
Lång-holms-Ferdinand.
— Långholms-Ferdinand... Hvar bor han?
Mannen tog lungt ut sin tuggbuss, betraktade
den och kastade bort den. Därpå pekade han i taket
och jag förstod han menade huset vid gården
upp-öfver oss.
— Och hvarför kallas han
Långholms-Ferdi-nand?
— Haha — han har suttit inne förstås. Tre
gånger — för stöld.
— När kom han då ut sist?
— Å, det är bara några dar sen, sista gången
var tredje resan, det var visst inbrott också —
han fick i alla fall öfver två år. För resten ska
jag säga herrn, att det är ingen dum pojke,
Ferdinand, fast han är förstörd. Han var målare —jag
har känt’en sen han var liten, när det var bara
tobaksland här så bodde vi här — och han kunde
nog blifvit riktig artist. Och han talar som en
student. Gift är han med en präktig människa —
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
