Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NATTMÄNNISKA
Men den andre svarade icke och nu fortsatte
de norrut i en envis tystnad, hvardera rufvande på
egna tankar.
Så kommo de till slut uppför backen, och då
den unge nu visste sig vara nära hemmet, ville han
visa sig vänlig och sade därför:
— Om jag bara hade haft något hemma, så
kunde vi gått upp till mig, ty jag är ej sömnig,
men...
Den gamle afbröt förtjust:
— Herre gud, det var då för innerligt väl!
Jag bor alldeles här, och hos mig fattas ej varor.
Nu måste du komma med upp och se hur en sån
här uggla har det — vi skola väl ej bara träffas på
krogar. Här... här vika vi af... jo visst, kom
bara... en halftimme, en kvart...
Det var lönlöst för den andre att sätta sig
emot. På nytt liflig och vaken hade gråhåringen
i en handvändning låst upp en port i ett stort hus
vid tvärgatan, de tagit af på, och föst in sin gäst.
Han tryckte på en knapp och uppgången lyste
plötsligt af elektriskt ljus. Han skrattade belåtet
under det han uppmanade:
— Stig på, två trappor kära vän, bara två
trappor, det här ljuset räcker i tre minuter, utmärkt
anordning.
De kommo upp och in i en rymlig våning.
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
