Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KVNQSHOLMSROMA.NS
nymakadamiserade gatan en chokladbrun mörja och
parkens ungträd nästan nakna.
Jag ligger och lyssnar på tystnaden och det
förefaller mig som vore den i själfva verket en
dämpad musik. Det är kanske regnet, hvilket jag
icke längre hör i droppar, kanske vinden, som ej
nu blåser i susande ilar, måhända arbetsstadsdelens
aflägsnare fabriker, hvilkas maskiner sända svaga
vibrationer genom regn och vind. Och det
förekommer mig som vore det så man brukar lyssna
när man väntar något inträffa, och jag tycker
tystnaden ljuder förebådande.
Min pipa har slocknat och askan har delvis
fallit ur och fläckat min rock. Men jag bryr mig
ej om att taga pipan ur munnen eller blåsa bort
askan — hvad gör det en sådan här dag? Jag ser
upp i taket, det är grått i stället för hvitt och har
gipssprickor, och tapeterna äro fuktfläckiga och de
fula rosornas mönster är urblekt, men hvad gör
det i ett sådant här hus?
Inunder mig börjar någon öfva sig i
kornett-blåsning. Det låter förfärligt, ibland som en tjutande
hund, ibland som något gråtande vidunder. Jag
lyssnar till det klagande ljudet och tycker att det
passar en sådan dag i ett sådant hus och jag säger
i tanken till den osynlige musikanten: Blås du,
blås! Aldrig kan du lära dig blåsa kornett, förmod-
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
