Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg han lammet i skepnad av en ljus yngling, och en
stor skara människor av alla folkslag stod framför
honom i vita kläder och alla fröjdade sig och det onda
fanns inte mer på jorden. Allt detta skedde, den gamle
visste det, både i hans egen själ och i hela världen,
och han kände stor glädje och frid.
Men för människorna i cellen hände blott det att den
gamle rosslade högt i dödskampen, och hans granne
vaknade och väckte de andra. Och när rosslingarna
upphörde och den gamle förstummades och kallnade
började hans cellkamrater knacka på dörren.
Vaktknekten öppnade dörren och steg in. Tio minuter
därefter kommo två arrestanter ut med den döda
kroppen och buro den ned i likboden. Vaktknekten följde
efter och stängde dörren i lås. Korridoren låg öde.
»Lås du, lås du», tänkte Mezjenetskij, som från sin
dörr hade bevittnat allt. »Du skall inte hindra mig att
komma ifrån hela den här meningslösa ohyggligheten.»
Mezjenetskij kände inte längre den skräck som
hittills hade kvalt honom. Han var helt upptagen av en
enda tanke: att ingenting skulle hindra honom från att
utföra sin avsikt.
Med bultande hjärta gick han bort till vedtraven,
lossade och drog till sig repet och bar efter en blick
mot dörren in det i sin cell. I cellen steg han upp på
en stol och kastade repet över ventilen. Band så ihop
båda repändarna och slog en snara. Snaran kom att
hänga för lågt. Han slog en ny knut, gjorde en ny
snara och mätte den på halsen. Efter än en orolig blick
mot dörren steg han så upp på stolen, stack huvudet
i snaran-, jämkade på den, sparkade stolen ifrån sig
och hängde...
Först vid morgonronden upptäckte vaktknekten
Mezjenetskij, där han på böjda knän stod bredvid den
kullslagna stolen. Man lösgjorde honom ur snaran.
Uppsyningsmannen kom skyndande, och när han fick
veta att Roman var läkare tillkallade han honom.
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
