Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandren i ljuset, medan I haven ljuset. Berättelse från den första kristna tiden - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt att kallas för kärlek. Den är en djurisk drift och
övergår mycket ofta till hat. Bästa exemplet på hur
denna så kallade kärlek (eros), om den inte grundar sig
på broderlig kärlek till alla människor, förvandlas till
något rent djuriskt, är det våld som inte sällan begås
mot kvinnan av den som skall hetas älska henne men
genom sin våldshandling vållar henne lidande och
fördärv. I våldet blir det uppenbart att han inte hyser
kärlek till människan, ty man misshandlar inte den man
älskar. Men i det icke-kristliga äktenskapet förekommer
ofta ett förstucket våld: när den som gifter sig med
en flicka, som icke älskar honom eller älskar en
annan, vållar henne lidande och inte har miskund
med henne utan bara tänker på att tillfredsställa sig
själv.
— Låt oss anta att så är, sade Julius, men om flickan
älskar honom, då sker ingen orätt, och jag kan inte
se någon skillnad mellan ett kristet och ett hedniskt
äktenskap.
— Jag vet ingenting närmare om ditt äktenskap,
svarade Pamfilius, men jag vet att vart äktenskap som
till grundval har endast den personliga lyckan måste
bli upphov till slitningar, alldeles som magens krav
bland djur och människor, som föga skilja sig från
djuren, inte kan tillfredsställas utan osämja och
slagsmål. Alla vilja ha en godbit, och som godbitarna inte
räcka åt alla, så blir det missämja. Om det också inte
är öppen missämja, så är det hemlig. Den svage vill
ha en godbit, men han vet att den starke inte ger
honom någon, och oförmögen att direkt taga godbiten
ifrån den starke ser han med dold avundsjuk
förbittring på honom och begagnar första tillfälle att beröva
honom vad han har. På samma sätt är det med det
hedniska äktenskapet, bara dubbelt värre, ty föremålet
för avunden är en människa, så att förbittring uppstår
också makarna emellan.
— Men hur skulle det vara möjligt att de som gifta
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
