Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falaska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men ett barn, som man talar med. Och du
vet hur mycket jag höll av Kristofer.»
Det hade kommit ett uttryck av tvång och oro
i den äldres ansikte. Hon reste sig med ens, sköt
systern åt sidan och gick fram till fönstret, dit
ljuskretsen icke nådde.
Emmy såg förvånad efter henne, så sprang hon
fram, grep hennes händer och såg ängsligt in i
hennes ansikte. Det var hopdraget som i smärta
eller vrede, men det var så skumt där borta, att
dragen endast kunde skymtas.
»Visste du inte det?»
Det kom icke något svar. Läpparna trycktes
tillhopa som i tyst strid.
»Det är inte sant Det är bara något du
inbillar dig,» sade hon plötsligt. Hennes röst lät
hård, och hon stötte systern ifrån sig.
Denna var handfallen. Hon såg att hon rört
upp något, men visste ej vad. Maria stod med
ansiktet vänt mot trädgården och båda händerna
stödda mot fönsterposten — icke en rörelse eller
ett ord, men nattrockens kläde höjde och sänkte
sig vid de häftiga andetagen.
Det kom en smärtfull aning över den yngre.
»Maria, förlåt mig!» Hon strök smekande sitt
huvud mot systerns skuldra.
»Vad skall jag förlåta?» Rösten lät
drömmande vek. Och så blev det åter tyst, så tyst att
de kunde höra det svaga rasslet, då glöderna föllo
tillsamman borta i kakelugnen.
De stodo tysta en stund.
»Kom och berätta,» sade Maria.
De gingo tillbaka till sina platser. Emmy lade
sig på mattan, med huvudet mot systerns knä,
men denna stödde pannan mot handen, som för att
få skugga över sina ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
