- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
19

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livsleda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än de vuxnes? Gällde den icke — liksom hennes
— ensamhetens ödsliga, livlösa tomhet, den allting
famnande, hålögda tomhet, som stirrade mot henne
ur hela tillvaron, ur varje hennes framtidstanke?
Voro de icke två utskottsvarelser, hon och han?
Den sjuke lille, som icke kunde stå för syskonens
knuffar, och hon, som knäckts av den enda stöt
livet givit henne.

Han tryckte sig fortfarande intill henne, medan
hon viskade tröstande, osammanhängande ord i
hans öra och strök med sin hand över hans nacke;
hon kände hans andedräkt genom klänningens mjuka
ylle, och hans tårar blötte genom tyget, så att hon
jämt måste torka med sin näsduk.

Hon blev trött i armen, men ännu då hon av
huvudets tyngd kunde märka att han sov, blev hon
liggande kvar, knäböjande vid hans säng. Luften
omkring henne var fylld av hans andedräkt, sömnen
gav värme åt hans lemmar, och från hans hår
kände hon en egendomligt sund doft, som från en
av sin moder renslickad liten hundvalp. Hon
pressade sina läppar mot detta lena hår utan att han
vaknade.

Ett barn! — Framtiden...

En stor mans livsgärning kanhända... andras
lycka och ve...? Är det detta mödrarna känna?
Hon hade aldrig förstått det förr. Aldrig förrän
hon höll denna lugna, trygga sömn i sina armar.
Alla ismurar brusto, det brände i bröst och i
huvud, och så störtade den fram — strömmen av
salta, töande, heta tårar; smärtan fick luft, och
själens stelkramp var bruten.

Hon snyftade som om hjartat ville brista, och
den lille sov med jämna andetag. Det var som om
hon ägt blott honom i världen. Blott honom?
Någon att älska och någon att hoppas för — när
allt var forbi för henne själv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free