- Project Runeberg -  Berättelser / Bland sockenkungar och backstugusittare /
192

(1902) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Välkomna! A tack för ni. velie gå hit! hälsade
Salomon.

Så satte vi oss på stolar och på soffor samt undrade
hvad här skulle bli för slags bjudning. Fruntimren knäppte
ihop händerna i sina sköten, hällde på hufvudena och krängde
med ögonen. De visste synbarligen inte antingen de skulle
lägga an begrafnings- eller barnsölsminen, utan de sutto och
sjåpade sej och hviskade, snöto sej och myste med
munnarna samt försökte att se heliga och rena ut, hvilket gick
dåligt för dem. Vi kände dem för väl.

Så, serradö, kom kaffet in med åtta olika slags dopp
till, så en visste knappast, hur en skulle reda sig med
kakhögen. För fruntimren går sådant lätt, de ha’ ju sina
sköten att lägga uti. Men för en karl, som sitter på en stol
fjärran från ett bord, har det sig ett grand svårare att reglera
kakorna.

Rätt livad det är ramlar ju en bulle och rullar hän
öfver golfvet. Hur i hundan ska’ man komma efter honom
när man sitter med koppen i näfvarne och en stor kakhög
på hvart knä?

Nå, efter mycket slit och mumsande fingo vi i oss
kakorna, och när vi satt ifrån oss kopparne samt bänkat
oss igen i väntan på påtåren, började Salomon harkla och
svälja precis som folk göra, när de tänka till att hålla tal.

— Kom hit Inga! sa’ han. Och gumman gick och
satte sig bredvid sin gamle Salomon framme vid chiffonieren.

— Här är nok fråga om inbördes testamente! hviskade
Danjel.

— Eller om hemmanshandel mä’ unnantags förmåner!
genmälte Johannes i Galtås.

Fruntimren hade tydligen för sig, att där skulle göras
bön, ty de ruskade kaksmulorna från sina kjolar, knäppte
tillsammans händerna kring sina näsdukar samt knepo ihop
munnarna, så att dessa sågo ut som skrynkliga strutar,
såsom fruntimmer ska’ göra på bönemöten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/2/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free