Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till W. E. Svedelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sä öppnar åter för en ädel son
vart Svea sina minnens Panteon.
Jag mins den bilden fran min ungdom väl.
hur glad oeh hoppfull han med samlad styrka,
med säkert mal för ögat stod pä sprang
att tillförsäkra sig den plats i verlden,
som skulle svara mot lians viljas kraft,
lians lynnes allvar oeh lians snilles idrott.
Han stod i skenet än af lifvets vårsol,
oeh ljumma flägtar smekte än hans tinning
frän Greklands oeh Italiens bläa haf.
An hängde Plioebi lyra pä hans arm,
på skuldran än klang gudens silfverbåge,
oeh kogret fullt af dessa pilar var,
som hvässtes släds’ hos Aristophanes
oeh flögo fri tf pä skämtets lätta fjäder.
Men krusade satiren oek hans läppar,
sken humorns väta eld uti lians öga,
så bodde vemod doek i hjertats djup,
ty re’n han lärt att misstro mensklig visdom,
det storas prakt, det lillas fagra löften.
Hans ungdoms varma vår blef sommarn lik;
liksom vid söderns sol orangens gren
pä samma gång båd’ frukt oeh blommor drifver,
så mognad vid sin inre eld, ock han,
i känslan yngling, var i tanken man.
Så satt lian tankfull hos Thucydides
och hörde läran om förgänglighet,
Malmströms Bikter. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
