Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan han lydde, gick hon tillbaka till tältet där
Snass sov.
Då Nigger trevade på sitt or, fann han att
klockan var ett på natten. Det var alldeles varmt,
tyckte han, inte mer än tio grader under noll.
Labiskwee kom tillbaka och ledde honom genom
det mörka, sovande lägret. Hur lätt de än gingo,
knarrade snön under deras mockasiner, men ljudet
överröstades av hundarnas tjut, som upptog dem
alldeles för starkt för att de skulle kunna skälla
på mannen och kvinnan som gingo förbi.
»Nu kunna vi tala», sade hon, då de hade den
sista elden en halv mile bakom sig.
Och nu först märkte Nigger i stjärnljuset att hon
bar en börda i famnen, och han upptäckte nu att hon
bar hans snörskor, en bössa, två ammunitionsbälten
och hans sovsäck.
»Jag har allting i ordning», sade hon med ett
lyckligt litet skratt. »Jag har hållit på i två dagar
att samla ihop utrustningen. Här är kött, mjöl,
tändstickor och skidor som gå bra på skaren, och
om de också vilja sjunka ner, hålla snöskorna sig,
uppe. Å, jag är van vid att färdas på snön, och
vi ska nog komma fort framåt, min älskade.»
Nigger sade ingenting. Att hon anordnat hans
flykt var tillräckligt överraskande, men att hon
planerat att följa med honom var mer än han var
beredd på. Ur stånd att veta vad han nu först
hade att göra, tog han med mildt våld ifrån henne
sakerna, en i sänder. Han lade sin arm om henne
och tryckte henne intill sig, men ännu visste han
ej vad han skulle göra.
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
