Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tusen libasher och malkooker. Jag älskar. Det är
så underligt. Jag älskar som Francesca och Isolde
älskade. Fyröga hade rätt. Indianer älska inte på
det sättet. Men mina ögon äro blå, och jag är vit.
Vi äro vita, ni och jag.»
Ingen hade någonsin friat till Nigger, och han
var icke vuxen situationen. Ja, det var icke ens
ett frieri. Hans samtycke betraktades som en given
sak. Labiskwee hade satt sig så grundligt in i
saken, och hennes, ögon strålade så varmt att han
blev förvånad över att hon ej slog armarna om
honom och lade sitt huvud mot hans axel. Sedan
förstod han att hon i all sin naivitet ej kände till
kärlekens sätt att uttrycka sig. Sådant förekommer
icke bland vilda naturmänniskor. Hon hade aldrig
haft något tillfälle att lära sig det.
Hon fortfor att tala och lovsjunga sin kärleks
ljuva börda, medan han sökte efter ett tillfälle att
såra henne med sanningen. Först grep han efter
en utväg som föreföll honom ofelbar.
»Men hör på, Labiskwee», började han. »Är ni
säker på att Fyröga berättade er hela historien om
Paolos och Francescas kärlek?»
Hon slog ihop händerna och skrattade i lycksalig
tillförsikt. »Jaså, det är mera! Jag visste att det
måste vara mycket mera att säga om kärleken!
Jag har tänkt mycket sedan jag tände min eld.
Jag har ...»
Men nu steg Snass fram till elden i den
tilltagande snöyran, och Nigger gick miste om sitt
tillfälle.
»God afton», brummade Snass bistert. »Er kam-
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
