Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sig så mycket guldstoft att han kunde betala de
friska äggen. Han ämnade aldrig betala de tre tusen.
Han visste att de voro dåliga. Men hur visste han att
de voro dåliga? Vad tror du om det?»
Stabben strök ihop korten, ämnade blanda på
nytt, men hejdade sig. »Hm ... det är ingenting,
det kan ett barn svara på. Vi förlora sjutton tusen,
och Wildwater vinner sjutton tusen. Gautereaux’s
ägg voro Wildwaters hela tiden. Är det något annat
du vill veta?»
»Ja. Varför i all rimlighets namn tog du inte
reda på om de där äggen voro friska, innan du
betalade dem?»
»Lika lätt som den första frågan. Gautereaux
satte kniven på strupen på mig. Jag fick inte tid
att prova äggen. Jag måste genast kuska i väg
med dem för att kunna ha dem klara till leverans
här. Och låt mig nu göra dig en hövlig fråga,
Nigger. Vad sa’ du att den hette som ingav dig
idén till den där trusten?»
Stabbens patience hade sexton gånger vägrat att
gå ut och Nigger höll på med förberedelserna till
kvällsvarden, då överste Bowie knackade på dörren,
lämnade Nigger ett brev och fortsatte vandringen,
hem till sin egen stuga.
»Såg du hans ansikte?» utbrast Stabben
ursinnigt. »Han var nära att spricka av ansträngning
att hålla sig allvarsam. Du och jag bli till ett
väldigt åtlöje här, Nigger. Vi kunna aldrig mer
visa oss här i Dawson.»
Brevet var från Wildwater, och Nigger läste det
högt:
281 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
