Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den första sparken slungade Wentworth bort från
Niggers knän. Vid den andra sparken rullade han
om i snön. Men Stabben fortfor att sparka.
»Akta tårna», var det enda Nigger sade.
»Ja visst, jag använder hälarna», svarade Stabben.
»Se själv. Jag skall sparka in revbenen på honom.
Och käkbenet. Här har du! Och här! Jag önskar
jag hade stövlar på mig i stället för mockasiner.
Ditt svin!» i
Det blev ingen sömn i lägret den natten. Timme
efter timme gjorde Nigger och Stabben sina
ronder, hällde den livgivande potatisdekokten, en
fjärdedels sked i taget, i befolkningens stackars illa
till-tygade munnar. Och följande dag fortsatte den ene
arbetet, medan den andre sov.
Det blev inga flera dödsfall. De svåraste fallen
började gå till förbättring med en fart som var
överraskande. Män, som legat på rygg i veckotal,
kröpo den tredje dagen ur sina sängar och
skuttade omkring pä kryckor. Och solen, som då varit
två månader på väg norrut, tittade den dagen för
första gången över åsen.
»Inte en potatis!» sade Stabben till den gråtande
och bönfallande Wentworth. »Ni har ju inte pns
haft en släng av skörbjugg. Ni har stoppat i er
en hel säck, och ni är laddad mot skörbjugg för
tjugu års tid. Sedan jag blev bekant med er, börjar
jag förstå Vår herre. Jag har alltid undrat varför
han lät Satan leva. Nu vet jag det. Han lät honom
leva precis som jag lät er leva. Men det är i alla
fall én evärdlig skam.»
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
