Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ratskap avlöstes på ett enda ögonblick till rå
brutalitet.
Midt i denna storm stod Cultus George orubblig,
medan Nigger knuffade undan de ursinnigaste och
ropade:
»Vänta! Vem befaller här?» Skränet dog bort.
»Gå efter ett rep», fortfor han lugnt.
Cultus George ryckte på axlarna, och det ryckte
buttert och ironiskt i hans ansiktsmuskler. Han
kände till de där vita. Han hade färdats för länge
tillsammans med dem och ätit deras mjöl och fläsk
och bönor för att inte känna dem. Det var ett
laglydigt släkte. Det visste han mycket väl. De
straffade alltid den som bröt mot lagen. Men han hade
ej brutit mot någon lag. Han kände till deras lagar.
Han hade sett hur de tillämpades. Han hade
varken mördat, stulit eller bedragit. Det stod ingenting
i den vite mannens lag riktat mot dem som sälja
sina tjänster och begära höga pris. Alla sålde de
sina tjänster och begärde höga pris. Han gjorde
ingenting annat än det, och det hade de själva lärt
honom. För resten, om han inte var god nog att
få dricka med dem, var han inte heller god nog
att idka välgörenhet tillsammans med dem eller
delta i något annat av deras dumma nöjen.
Varken Nigger eller någon av de andra hade en
aning om vad som försiggick i Cultus Georges
huvud eller låg bakom och framkallade hans
uppförande. Utan att veta det voro de lika
omtöcknade som han i fråga om ömsesidig förståelse. För
dem var han ett själviskt djur, och för honom voro
de själviska djur.
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
