Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De stodo vid brädden av klyftan. Den var
väldigt stor och gammal, drygt hundra fot bred, med
sluttande, av tiden frätta sidor i stället för vassa
kanter. Här fanns en brygga över den av hård snö,
som nästan kunde kallas is. De kunde ej ,se bottnen
av denna snövägg, ännu mindre själva klyftans
botten. Bron smälte och krympte ihop och kunde
störta samman när som helst. Man såg var bitar
nyligen hade ramlat av, och medan de nu ,stodo och’
betraktade snömassan, lossnade en klump på en
halv ton och föll.
»Ser illa ut», medgav Carson och skakade
olycksbådande på huvudet. »Och det ser mycket mindre
lovande ut än för mig att bli millionär.»
»Men vi måste gripa oss an», sade Nigger. »Vi
ä’ ju nästan över. Vi kan inte vända om. Och vi
kan inte stå här på isen hela natten. Det finns
ingen annan väg. Stabben och jag ha undersökt
terrängen en hel mil. Men snöbron var i bättre skick
då vi gingo över den.»
»En i sänder och jag först». Carson tog den
hoprullade linan ur Niggers hand. »Ni får kasta loss.
Jag tar linan och hackan. Räck mig handen, så
kommer jag lättare ner.»
Långsamt ocjh försiktigt sänkte han sig ner flera
fot till snöbryggan, och där stod han nu och gjorde
de sista förberedelserna till den farliga vandringen.
Packningen hade han på ryggen. Omkring halsen,
vilande på axlarna, ringlade han upp linan, vars ena
ända var fastgjord om livet.
»Jag skulle vilja ge en väldig kova av mina
millioner just nu till ett arbetslag brobyggare», sade han,
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
