Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långa raden ^.v guldsökarie i färd med att slå läger,
varom smala rökpelare buro vittne.
Själva hade de många svårigheter! att kämpa sig
fram. De vadade i snö upp till midjan och måste
oupphörligt stanna för* att hämta andara. Stabben
var den första som yrkade på rast.
»Vi ha knogat i över tolv timmar», sade han.
»Jag skäms inte alls för att erkänna, Nigger, att jag
är väldigt trött. Det är du också, och nog för att
jag tänker med samma förtjusning på att fortsätta
med det här knoget liksom en utsvulten indian tänker
på en bit björnstek, men den här stackars flickan
kan inte stå på benen längre om hon inte får något
i magen. Låt oss göra upp eld. Vad säger du om
det ?»
De slogo ett provisoriskt läger så raskt, så skickligt
och ordentligt, att Joy, som såg uppmärksamt på,
måste erkänna att gamla erfarna guldsökare inte
kunde ha gjort det bättre. Granrisruskor, varöver
en filt breddes ut, utgjorde underlaget för både
vila och matlagning. Men de höllo sig på avstånd
från elden, tills de grundligt gnidit kinder och näsor.
Nigger spottade ut i luften, och det fräsande
ljudet kom så starkt och ögonblickligt att han skakade
på huvudet. »Det var som jag trodde», sade han.
»Aldrig har jag varit med om en sådan köld.»
»En vinter på Koyukuk gick det ner till åttiosex»,
svarade Joy. »Nu är det minst sjuttio eller sjuttiofem,
och jag är säker på att jag har ömkylt mina kinder;.
De bränna som eld.»
I den branta sluttning där de nu befunno sig
fanns det ingen is, så att de lade snö, fin, hård och
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
