Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes köld vax utmanande. $>Det var då ett
underverk att ni inte välte omkull kaminen», sade
hon.
Han följde hennes blick och såg en plåtkamin och
en kaffepanna som sköttes av en ung indiankvinna.
Han söp in kaffelukten och vände sig åter till flickan.
»Jag är en chekako», sade han.
Hennes uttråkade min sade honom att det var
något som hon visste förut, utan att han behövde
tala om det. Men han lät sig inte avskräckas.
»Jag har gjort mig av med min skjutattiralj»,
till-lade han.
Då kände hon igen honom och hennes ansikte
ljusnade. »Jag trodde aldrig ni skulle komma så
långt», förklarade hon.
Åter söp han begärligt in luften. »Kaffe, så sant
jag leverl» Han vände sig direkt till henne: »Jag
skall ge er mitt lillfinger, hugga av det på fläcken ...
jag skall göra vad som helst, bli er slav i ett år och
en dag eller hur länge ni behagar, om ni bjuder mig
på en kopp ur den där pannan.»
Och vid kaffet uppgav han sitt namn och fick
veta hennes — Joy Gastell. Han fick också veta
att hon var gammal och van där i landet. Hoi^
var född vid en handelsstation utmed Stora Slavsjön,
och som barn hade hon färdats över Klippiga bergen
med sin far och kommit ner till Yukon. Hon var
på väg inåt landet, sade hon, tillsammans med sin
far, som hade blivit uppehållen av affärer i Seattle
och sedan lidit skeppsbrott på den olycksaliga
»Chan-ter», och förts tillbaka till Puget-sundet av ångaren
som kommit till undsättning.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
