Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvedo i sina motbjudande trashögar, af kvinnor med
förtviflan målad i sina ansikten och så vanstälda af
umbäranden, att intet annat kvinnligt drag än svagheten kunde
upptäckas hos dem. Flickor med fräck uppsyn sneglade
ut genom fönstren. Likt de hopar af utsvultna hundar,
som oroa vandraren på de muhamedanska städernas
gator, slogos och tjöto halfnakna, förvildade barnskaror,
där de tumlade om bland afskrädet, som fyllde
bakgårdarne.
Det var ingenting nytt för mig i allt detta. Jag
hade ofta gått genom denna statsdel och betraktat dessa
scener med en med afsmak blandad filosofisk undran
öfver de ytterligheter, dödliga varelser kunna uthärda, och
dock hänga fast vid lifvet. Men sedan jag i drömmen
sett detta andra århundrade, hade fjällen fallit från mina
ögon, så att jag såg icke blott tidens ekonomiska
dårskaper, utan också dess moraliska uselhet. Jag kunde
ej längre med känslolös nyfikenhet betrakta de olyckliga
invånarne i detta jordiska helvete såsom knappt
mänskliga varelser. Jag såg i dem mina bröder och systrar,
mina föräldrar, mina barn, kött af mitt kött, blod af mitt
blod. Den pest af mänskligt elände, som omgaf mig,
sårade numera icke blott mina känslor, utan fyllde min
själ med smärta, så att jag ej kunde låta bli att sucka
och stöna högt. Jag icke blott såg, utan kände
kroppslig smärta vid allt hvad jag såg.
Då jag närmare betraktade de eländiga varelserna,
märkte jag med ens, att de alla voro döda. Deras kroppar
voro lefvande grafvar. På hvarenda en af dessa djuriska
pannor stod tydligt skrifvet att anden därinom var död.
Då jag slagen af fasa blickade från den ena af dessa
dödsskallar till den andra, kom det öfver mig en sällsam
hallucination. På hvar och en af dessa djuriska masker
såg jag likt ett genomskinligt andeansikte deras ideal,
deras möjliga ansikten, som skulle varit de verkliga, om
anden hade lefvat, om själen ej gått under i last. Först
nu, då jag varseblef dessa spöklika ansikten och den
oemotsägliga förebråelse, som låg i deras ögon, insåg jag
klart, hvilken hjärtskärande förödelse här
åstadkommits. Jag greps af den djupaste ångest och förkrosselse,
ty jag hade ju varit en af dem, som stillatigande tålt
dessa förhållanden. Jag hade hört till dem, som väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
