Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vardag och högtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vardag och högtid
såväl under som ovan jord. Han var en liten, spenslig man
med långt skägg och guldbågade glasögon, vilken man såg
vandra mellan bostaden och arbetsplatsen alltid bolmande
på en stor cigarr och åtföljd av sin hund Petz.
På kontorsbyggnaden, som uppfördes år 1857 och
alltjämt användes för sitt ursprungliga ändamål, var förr
anbragt en vällingklocka, med vilken det ringdes vid
arbetstidens början och slut. Senare ersattes den av sirener, en
vid Nygruvan och en vid Knalla. Framför
kontorsbyggnaden var "torget" beläget. Där voro fasta salustånd
uppförda, vilka med åren blevo allt anskrämligare. År 1907
borttogos de, och i stället planterades träd på platsen. På
avlönings- och torgdagar blev det litet kulör på livet. Då
samlades många affärsmän i Zinkgruvan, och kunder kommo
från tre socknar. Där infunno sig även cirkusartister och
musikanter av skilda slag.
Om torglivet i Zinkgruvan år 1867 har en gammal
zink-gruvebo berättat följande:
"På torgplatsens kron residerade tygförsäljarna, minst ett
tiotal, huvudsakligen från Knallebygden, vilka hade sina
varor uppackade på bräder, vilande på träbockar. Salustånd
funnos ej då. Dessa anskrämliga skjul tillhörde en senare
tid. De voro en vanprydnad för en så dominerande plats.
Färdiggjorda kläder funnos även att tillgå. Skräddarmästare
Rydholm från närmaste stad hade halva södra gaveln på
kontorsbyggnaden behängd med denna vara. Vidare må
nämnas järnvaru- och kramhandlandena. Karamellborden
hade givetvis sin publik. Här köpte man ’sockerbrev’, som
hade den efter ens egen situation mest passande devisen.
Naturligtvis hamnade dessa brev i den utvaldas fickor.
Bra rymliga måste dessa vara, ty det fanns brev stora som
spadblad och vilka kostade ända till 2 riksdaler. Vidare
försåldes öl och vin. Här träffade man på förre grenadjären
Birger och dotter med deras egen tillverkning av
siraps-dricka, som nog höll sina modiga procent, ty B. idkade
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
