Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vardag och högtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En belgisk gruva vid norra Vättern
Sålunda berättas att den franskfödde ingenjören Nicolin
vid ett besök i Alsnäs frågade rättaren där:
"Vad har ni för klimat (ordet uttalat med lika betoning
på båda stavelserna) här i Alsnäs?"
"Det skall jag säga ingenjörn, att vi aldrig äter klimat här
i Alsnäs!" svarade rättaren.
Folket hade också svårt att uttala utlänningarnas namn.
Sålunda kallades den franskfödde kontorschefen Antoine
Bonnenfant helt enkelt för Bonnefa’n.
Fru Fredrika Wiesler, maka till obersteiger Trudpert
Wiesler i Zinkgruvan, var en liten, tjock, snäll och språksam
dam, som väckte mycken munterhet genom sitt ovårdade
språk. Under de första åren, då de bodde i främmande
gårdar, fick hon höra den dåtida ganska saftiga och mustiga
lerbäcksslangen, och länge efteråt använde hon ord, som
ej passade i en salong men om vilkas innebörd hon var
okunnig.
Utlänningarna använde många grönsaker i kosten, som
av urinvånarna betraktades som värdelösa. Vid matlagning
voro utlänningarna föga renliga, ansågs det. När exempelvis
en gris slaktades, brändes borsten av i stället för att borttagas
genom "skållning", och vid rengöring av tarmarna sköljdes
dessa endast i saltvatten, medan svenskarna bl. a.
underkastade dem en skrapningsprocedur. Nästan varje hushåll
i Åmmeberg och Zinkgruvan hade på den tiden en gris,
och dessa fingo merendels gå fritt omkring. Ofta kommo
grishandlare från Skåne med stora griskullar, ibland cirka 50
stycken. Dessa drevos till fots från Mariedams
järnvägsstation till Zinkgruvan och Åmmeberg — ett extranöje för
ortens småpojkar, som gratis ställde sig till förfogande som
fösare.
Många av utlänningarna blevo aldrig riktigt
acklimatiserade och levde vid sidan av vad som hände. En verkförman
tillfrågades under tullstridens dagar på 1890-talet om han
var protektionist eller frihandlare. — Nej, jag är "fårman"
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
