Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
227
— Mycket bra.
Ocb de båda ’unga banade sig väg genom
trängseln, följda av den äkta mannen.
Clotilde sade: — Sådana lyckans gunstlingar dessa
Walters äro. Det är ändå sant, att allt beror på att
man förstår sig på affärer.
— Ba! Duktiga karlar ta sig alltid fram på ett
eller annat sätt.
Hon fortsatte: •— Ock tänk på de båda flickorna
•— de få sina tjugu à trettio miljoner var, ock
dessutom är Suzanne vacker.
Han sade ingenting. Han kände sig irriterad av
att böra någon annan uttala käns egen tanke.
När de gingo genom växthuset, såg Georges åter
sin hustru sitta med Larocke bakom några plantor.
De tycktes säga: — Yi ha ett möte här, ett offentligt
möte, ty vi göra en konst i den allmänna opinionen.
Fru de Marelle tyckte inte, att tavlan var något
vidare, och de återvände, ty de hade tappat bort
hennes man.
Han frågade: — Nå, och Laurine — är hon
alltjämt ond på mig?
— Ja, lika mycket. Hon vägrar att träffa dig och
går sin väg, när man talar om dig.
Han sade ingenting. Flickans plötsliga fiendskap
gjorde konom bedrövad och förargad.
Suzanne grep tag i dem vid en dörr och utbrast:
•— Ah, här äro ni ju! Välan! Bel Ami, nu blir ni
lämnad ensam, ty jag enleverar den vackra Clotilde för
att visa kenne min budoar.
De båda kvinnorna avlägsnade sig, ock
ögonblicket efteråt mumlade en röst:
— Georges!
Det var fru Walter. Hon fortsatte kelt dämpat:
— O, vad ni är förskräckligt grym! Vad ni låter mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
