Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
215
Hon svarade högdraget: •— Nej. Ge honom de
hundra tusen, han begär. Och drag av dem från min
andel, om du vill.
Han skämdes helt plötsligt och mumlade: — Nej,
visst inte. Yi dela. Även om vi räkna av femtio
tusen var, ha vi en ren miljon kvar. Så tillade kan:
På återseende om en stund, min lilla Made.
Ock kan gick till notarien för att för denne
omtala det förslag, som, enligt vad kan sade, gjorts av
käns hustru.
Följande dag undertecknade de ett gåvobrev på
fem hundra tusen francs, som Madeleine Du Roy
skänkte sin make.
Som det var vackert väder, när de lämnade
byrån, föreslog Georges, att de skulle promenera ända
fram till boulevarden. Han visade sig mycket artig,
hänsynsfull och öm. Han skrattade glatt åt allt
möjligt, under det att kon föreföll tankfull och sträv.
Du Roy förde sin hustru till den juveleraraffär,
där han så ofta betraktat det åtrådda gulduret.
— Får jag skänka dig ett smycke? frågade kan.
Hon svarade likgiltigt: — Som du vill.
De gingo in i affären. Han frågade: — Vilket vill
du helst ha — ett halsband, ett armband eller
örhängen?
Anblicken av alla dessa smycken ock ädelstenar
övervann kennes antagna köld, ock kon granskade
med strålande ögon alla dessa vackra leksaker. Så
sade kon: — Det där var ett vackert armband. Det
var en kedja i ovanlig form med alla länkarna
prydda med olika slags stenar.
Georges frågade: — Vad kostar det där
armbandet?
Juveleraren svarade: — Tre tusen francs, min
herre ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
