Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 GTJY DE MAUPASSANT
icke ... i annat fall skulle jag icke kunna återse er
mer.
Han svarade icke med ens, men under käns
mustascher syntes detta fina leende, som oroade
kvinnorna. Till sist viskade kan: — Jag är er slav.
Så började hon berätta för honom, kur hon först
kommit underfund med att hon älskade konom, när
hon fått höra, att han skulle gifta sig med
Madeleine Forestier. Hon omtalade en hel massa små
intima detaljer.
Helt plötsligt tystnade hon. Droskan kade
stannat, och Du Roy öppnade vagnsdörren.
— Yar äro vi? frågade hon,
Han svarade: — Stig ur och gå in i huset. Där äro
vi mer ostörda.
— Men var äro vi?
— Hos mig. Det är min gamla
ungkarlslägen-ket, som jasr återtagit... för några dagar ... för att
ha en plats, där vi kunna träffas.
överväldigad av tanken på ett sammanträffande
mellan fyra ögon, höll hon sig fast i vagnssätet och
stammade: — Nej, nej! Jag vill icke! Jag vill icke!
Han sade i bestämd ton: — Jag svär att
respektera er. Kom med. Ni ser ju, att vi börja ådraga oss
uppmärksamhet, att folk stannar ... Skynda er ...
skynda er... stig ur . .. Ock kan upprepade: Jag
svär att respektera er.
En vinkandlare stod utanför sin dörr och
betraktade dem nyfiket. Hon greps av förfäran och
rusade in i huset.
Hon gjorde min av att springa uppför trappan.
Han grep henne i armen.
— Det är här — på nedra botten.
Och han sköt kenne in i lägenketen. Så fort han
stängt dörren, grep han henne som sitt byte. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
