Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
169
Så reste han sig upp, utbrast: — Adjö! Adjö! och
lämnade hastigt rummet.
Han tog helt lugnt sin käpp ute i hallen och gick
ut på gatan, tänkande: — För tusan, jag tror, att
kon är fast! Ock kan gick till en telegrafstation för
att sända Clotilde »ett litet blått» och stämma möte
med henne till följande dag.
Då han kom kem i vanlig tid, frågade han sin
hustru: — Nå, har du fått ihop gästerna till din
middag?
Hon svarade: — Ja. Men det är inte säkert, att fru
Walter får tillfälle. Hon tvekar; kon pratade om,
jag vet inte vad, om sitt samvete, något löfte. Jag
koppas dock att kon kommer i alla fall.
Han ryckte på axlarna. — Ja, för tusan, kon skall
komma.
Han kände sig emellertid inte riktigt säker på
det, utan var ganska orolig ända till dagen för
middagen. På morgonen emottog Madeleine en liten
biljett från chefens fru: »Jag har med stor
svårighet gjort mig fri och kommer till er. Men min man
kan inte göra mig sällskap.»
Du Roy tänkte: — Det var förståndigt av mig att
inte söka upp kenne igen. Nu kar kon lugnat sig.
Giv akt!
Det oaktat inväntade han hennes ankomst med
en viss oro. Hon anlände, mycket lugn, en smula
kall, en smula högdragen. Han var mycket ödmjuk,
mycket diskret ock undergiven.
Fruarna Larocke-Mathieu och Rissolin kommo
med sina män. Vicomtesse de Percemur talade om
stora världen. Fru de Marelle ’var förtjusande i en
gul och svart toalett.
Du Roy hade fru Walter till höger om sig, och
under middagen talade han endast om allvarliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
