- Project Runeberg -  Bel Ami /
144

(1946) [MARC] Author: Guy de Maupassant Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

GTJY DE MAUPASSANT

Hon, som kände sig mycket road, utbrast: — Du
är dum!

Han fortsatte: — Eftersom du börjar dua mig,
följer jag ditt exempel och säger dig, älskade, att jag
dyrkar dig allt mer och mer för varje sekund och att
vägen till Rouen förefaller mig mycket lång.

Iion betraktade honom förstulet från sidan, fann
honom verkligen förtjusande, kände god lust att äta
av trädets frukt men samtidigt även tvekan,
huruvida det inte vore förståndigare att vänta med
middagen och äta den i rättan tid.

Så rodnade hon litet över sina egna tankar och
sade: — Min lille elev, lita på min erfarenhet, min
stora erfarenhet. Kyssar i en järnvägsvagn är det
inte mycket bevänt med, dem mår man inte bra av. Så
rodnade hon ännu mer, i det hon mumlade: Man
skall inte skära sin säd, medan den är grön.

Han grinade, gjorde korstecknet, rörde på
läpparna, som om han mumlat en bön, och sade sedan: —
Jag anropar den helige Antonius, skyddspatron mot
alla frestelser, om beskydd. Nu är jag av brons.

Natten inbröt långsamt och insvepte i sitt
genomskinliga mörker, som med en lätt slöja, det
storslagna landskapet, som utbredde sig till höger. De
hade flyttat sig närmare varandra för att betrakta
den vackra majdagens dödskamp.

I Mantes tändes den lilla oljelampan, som spred
sitt gula, dallrande sken över de med grått tyg
överklädda vagnssätena.

Duroy lade armen om hustruns midja och tryckte
henne intill sig. Hans häftiga åtrå strax förut
övergick till ömhet, en vek önskan att smeka henne
tröstande, som när man vaggar ett barn till sömns. Han
mumlade helt sakta: — Jag skall älska dig högt, min
lilla Made.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:40:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/belami/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free