Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
GTJY DE MAUPASSANT
— Era föräldrar bo i närheten av Rouen, inte
sant?
— Jo, i Canteleu i närheten av Rouen.
— Vad göra de?
— De äro ... de leva på sina små räntor.
— Ah! Jag skulle mycket gärna vilja göra deras
bekantskap.
Han tvekade helt förbryllad. — Men ... de ... de
äro ... Så tog han sitt parti och omtalade
sanningen : Min kära vän, de äro bönder, ha ett litet
värdshus och ha underkastat sig alla möjliga försakelser
för att jag skulle få studera. Jag blygs icke över
dem, men deras ... enkelhet... deras lantlighet
skulle kanske genera er.
Hon smålog förtjusande, och hennes ansikte lyste
av idel mildhet och godhet.
— Nej. Jag kommer att hålla mycket av dem.
Vi skola fara och hälsa på dem. Jag skall sedermera
tala med er därom. Även mina föräldrar voro
småfolk ... men jag har förlorat dem. Jag har icke
längre någon i hela ’världen . . . Hon räckte honom
handen och tillade: Mer än er.
Han kände sig riktigt rörd och mera intagen, än
han någonsin varit i en kvinna.
— Jag har tänkt på en sak, sade hon, men den
är ganska svår att förklara.
Han frågade: —- Vad är det?
— Jo, min käre vän, jag är lik alla andra
kvinnor, jag har mina .. . mina svagheter, jag älskar
allt, som lyser, som klingar vackert. Jag hade med
förtjusning burit ett adligt namn. Skulle ni inte
med anledning av vårt giftermål kunna . .. kunna
adla er litet?
Hon rodnade i sin tur, som om hon föreslagit
honom något opassande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
