Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 GTJY DE MAUPASSANT
SJÄTTE KAPITLET.
Georges Duroy hade ett dystert uppvaknande
följande dag. Han klädde sig långsamt och slog sig
sedan ned vid fönstret för att tänka efter. Han
kände sig öm i hela kroppen, som om han fått ett gott
kok stryk föregående kväll. Till sist tvangs han att
bege sig ut av nödvändigheten att skaffa pengar.
Han gick från dörr till dörr, besökte alla han kände,
och vid femtiden hade han lyckats få ihop åttio
francs. Men alldenstund han behövde ytterligare
tvåhundra, fattade han resolut sitt parti och behöll
det han fått in, i det han mumlade: — Ba! Jag
behöver inte göra mig några bejjymmer för den där
slampans skull. Jag betalar henne, när jag kan.
I två veckor förde han ett sparsamt, regelbundet
och kyskt liv, uppfylld av de bästa föresatser. Men
så började han känna stor längtan efter kärlek. Det
föreföll honom, som om det förflutit flera år sedan
han hållit en kvinna i sina armar, och vartenda
kjoltyg, han såg, kom honom att skälva av åtrå.
En kväll begav han sig till Folies-Bergère, i
förhoppning att där träffa Rachel. Han fick faktiskt
syn på henne, så fort han kom in, ty hon lämnade
aldrig detta ställe. Han gick fram till henne,
småleende och med utsträckt hand. Men hon mätte
honom med blicken från topp till tå. —• Yad vill ni
mig?
Han försökte skratta. — Åh, seså, sjåpa dig inte!
Hon svängde sig om på klacken, i det hon
utbrast: — Jag umgås inte med alfonser!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
