Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
12-3
gick uppför fru de Marelles trappa. Hur skulle kon
taga emot honom? Och om hon inte tog emot
honom alls? Om hon förbjöd honom tillträde till sitt
hem? Om hon omtalade...? Men nej, hon kunde
inte säga något, utan att förråda sanningen helt
och hållet. Följaktligen var han situationens herre.
Den lilla tjänstflickan öppnade dörren. Han
frågade: — Mår frun bra?
— Ja, herrn, som vanligt, svarade lion. Och hon
släppte in honom i salongen.
Han gick direkt fram till spegeln i kakelugnen
för att ordna sitt hår och sin toalett, och han höll
just på att rätta på sin halsduk, när han i spegeln
såg den unga kvinnan stå vid dörren till sitt rum
och betrakta konom. Han vände sig om, skyndade
fram till henne, stammande: — Vad jag älskar er!
Vad jag älskar er! Hon bredde ut armarna och
kastade sig till hans bröst. Så höjde hon ansiktet mot
honom, och de kysstes länge.
Han tänkte: — Det är lättare, än jag hade trott!
Det går mycket bra! Och när deras läppar skilts åt,
smålog han mot henne, utan att säga ett ord, men
försökte ändå inlägga en oändlig kärlek i blicken.
Hon smålog också med detta småleende, som
kvinnor ha för att visa sin åtrå, sitt samtycke, sin
vilja att kängiva sig. Hon mumlade: — Vi äro
ensamma. Jag har skickat Laurine på frukost till en
kamrat.
Han kysste hennes händer och viskade: — Tack!
Jag älskar er!
Hon tog honom under armen, som om han varit
hennes man, och förde honom fram till soffan, där
de slogo sig ned bredvid varandra.
— Ni är således icke alltför ond på mig?
stammade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
