Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
GTJY DE MAUPASSANT
formens skull anlade en smått generad uppsyn, som
varade två à tre sekunder. Då han sagt något
riktigt plumpt, tillade han: — Där se ni, mina barn!
Om ni fortsätta på samma sätt, sluta ni med att göra
dumheter.
Desserten serverades och sedan kaffe, och
likö-rerna ingöto i de ’uppeggade sinnena en tyngre och
varmare oro.
Såsom hon tillkännagivit, när hon slog sig ned
vid bordet, var fru de Marelle nu yr i mössan, och
hon medgav det med det glada, pratsamma behaget
hos en kvinna, som för att roa sina gäster
överdriver en ganska verklig florshuva.
Fru Forestier satt tyst nu, kanske av klokhet, och
Duroy iakttog en viss förbehållsamhet för att icke
kompromettera sig.
Man tände cigarretter, och helt plötsligt började
Forestier hosta. Det blev ett ganska svårt anfall,
och då det gått över, brummade han i ursinnig ton:
-— Sådana här tillställningar duger inte för mig; det
är fånigt. Hela hans goda humör hade försvunnit
för den fruktan för sjukdomen, som ansatte honom.
Låt oss ge oss iväg hem, sade han.
Fru de Marelle ringde på kyparen och bad om
notan. Hon fick den nästan med ens. Hon försökte
läsa den, men siffrorna dansade för hennes ögon,
och hon räckte den till Duroy med orden: — Betala
för mig. Jag ser inte mer, jag är pirum.
Och samtidigt tryckte hon sin portmonnä i hans
hand. Notan gick till hundrafemtio francs. Duroy
såg efter, att den stämde, lämnade två sedlar, fick
tillbaka och frågade med sänkt röst: — Hur mycket
skall jag ge i drickspengar?
— Så mycket ni vill — jag vet inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
