Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - II. Om människans fria vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 Konkordieformeln. II. 3.
Om trons rättfärdighet.
upplysta och undervisade. Ty så
skrifver apostelen, 1 Kor. 2: 14:
»Den naturliga människan
förnimmer intet af det Guds Ande
tillhör; ty det är honom en
galenskap, och kan icke begripat, ty
det måste andligen dömas.» 1 Kor.
1: 21: »Ty efter världen icke
kunde genom sin visdom känna Gud
i hans visdom, sä täcktes Gud med
dåraktig predikan frälsa dem
som tro». Och på ett annat ställe
(Ef 4: 17) skrifver han om de
ogudaktiga och ännu icke pånyttfödda
människor sålunda: »Hedningarna
vandra i deras sinnes
fåfänglighet, hvilkas Jörständ förmörkadt
är, och de bortkomne ifrån det
lif, som af Gud är, genom den
fåvitska, som i dem är, och
genom deras hjärtas blindhet». Och
Kristus säger, Matt. 13: 14: »Med
öronen skolen I höra och skolen
icke förstå det, och med seende
ögon skolen I se och skolen icke
fömimmat». Och Luk. 8: 10: »Men
eder är gifvet veta Gnds rikes
hemlighet». Och åter säger
apostelen, Rom. 3: 11: »Ingen är ock
den, som förståndig är; ingen är,
som aktar Gud. Alla hafva
afvikit, allesamman äro onyttiga
vordna; ingen är, som godt gör, icke
till en». Och den heliga skrift
kallar en naturlig människa för
ett mörker uti gudomliga och
andliga ting: Ef. 5: 8, Apg. 26: 18.
Joh. 1:5. »Ljuset lyser i mörkret»,
det är uti denna mörka och
förblindade världen, som hvarken
känner eller sköter om Gud, »och
mörkret har det icke begripit» (Joh.
1:5). Ja, den heliga skrift lär också,
att människan är icke allenast lam
och sjuk uti synden utan också
alldeles död. Ef. 2: 1, 5. Kol. 2: 13.
Såsom nu en lekamligt död
människa ej kan af egna krafter bereda
och lämpa sig till att återfå det
naturliga lifvet, så kan icke heller
en uti synden andligen död
människa af egna krafter bereda,
lämpa eller vända sig till att ernå
den andliga och himmelska
rättfärdigheten och lifvet, så framt
hon icke blifver genom Guds Son
frälst och lefvandegjord ifrån
syndens död.
Fördenskull betager den heliga
skrift människans naturliga
förstånd, hjärta och vilja all
bekvämlighet, skicklighet och förmåga
till att utaf sig själf tänka, förstå,
begynna, vilja, företaga, göra,
verka och medverka något, som är
godt och rätt uti andliga ting. Ty
så säger apostelen, 2 Kor. 3: 5:
»Icke att vi äro bekvämliga till
att tänka något af oss själfva,
såsom af oss själfva, utan äro vi
till något bekvämliga, så är del
af Gud». Rom. 3. 12:
»Allesamman äro onyttiga vordna». 1 Joh.
8: 37: »Mitt tal (säger Kristus) har
intet rum i eder». 1 Joh. 1: 5:
»Mörkret har det icke begripit».
1 Kor. 2: 14: »Den naturliga
människan förnimmer intet af det
Guds Ande tillhör», eller kan icke
begripa andliga ting, »ty det är
honom en galenskap och kan icke
begripat» m. m. Mycket mindre
kan då en sådan naturlig
människa rätteligen tro eller gifva sitt
bifall till evangelium och erkänna
det för sanning. »Köttsligt», eller
den naturliga människans, »sinne
är en fiendskap emot Gud; efter
det är icke Guds lag underdånigt;
icke kan det heller», Rom. 8: 7.
Korteligen, det är och skall i
evighet förblifva sant, som Guds Son
säger, Joh. 15: 5: »Ty mig
förutan kunnen I intet göra». Och
apostelen säger, Fil. 2: 13: »Gud
är den, som verkar i eder både
vilja och gärning, efter sitt goda
behag»; hvilket ljufliga Skriftens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
