Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Första delen - III. Om trons rättfärdighet för Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. I. 3. Om trons rättfärdight i. 410
ningar, hvilket allt är så mycket
sagdt, att vi varda rättfärdiga och
saliga allenast genom tron på
Kristus.
Vi tro, lära och bekänna, att
ändock den förutgående ångern
och den efterföljande nya
hörsamheten icke höra till artikeln om
rättfärdiggörelsen inför Gud; så
skall man likväl icke tänka den
rättfärdiggörande tron vara sådan,
att den kan vara och bestå tillika
med ett ondt uppsåt, nämligen att
synda och göra emot samvetet,
Utan sedan människan genom tron
är rättfärdigad, då är den
sannskyldiga och lefvande tron
verksam genom kärleken, hvarjämte
goda gärningar alltid följa den
rättfärdiggörande tron och finnas
visserligen jämte henne, så framt
hon eljest är en sann och lefvande
tro; ty en sann tro är aldrig allena,
Utan hon har kärleken och hoppet
med sig.
Negativa.
Den falska och motsatta lärans
för-kastelse.
Vi förkasta fördenskull och
fördöma alla efterföljande falska läror.
Att Kristus är vår rättfärdighet
allenast efter den gudomliga
naturen.
Att Kristus är vår rättfärdighet
allenast efter den mänskliga
naturen.
Att uti de profetiska och
apostoliska språken, där det handlas
om trons rättfärdiggörelse, skola
orden »rättfärdiggöra» och
»rättfärdiggöras» icke betyda att aflösa
och aflösas ifrån synderna och
bekomma syndernas förlåtelse, utan
att vi genom kärleken, som
utgju-tes af den Helige Ande, genom
dygder och gärningar, som flyta
utaf kärleken, sannfärdeligen blifva
rättfärdiga inför Gud.
Att tron icke ser på Kristi
lydnad allena utan på hans
gudomliga natur, nämligen så vida hon
bor och är kraftig uti oss, så att
synderna blifva oss genom sådant
inneboende öfverskylda.
Att tron är en sådan förtröstan
på Kristi hörsamhet och lydnad,
som kan jämväl blifva och bestå
uti den människa, som icke har
en sann bättring och hos hvilken
kärleken icke följer,utan som
framhärdar att synda emot samvetet.
Att icke Gud själf utan Guds
gåfvor allenast bo i de troende.
Att tron meddelar oss
saligheten för den orsaks skull, att den
förnyelse, som består uti kärleken
emot Gud och vår nästa,
begyn-nes uti oss genom tron.
Att tron uti rättfärdiggörelsen
har företrädet, men dock så, att
förnyelsen och kärleken jämväl
hör till vår rättfärdighet för Gud;
så att förnyelsen och kärleken äro
väl icke den förnämligaste
orsaken till vår rättfärdighet, men att
likväl vår rättfärdighet för Gud
icke är hel och fullkomlig, så framt
förnyelsen och kärleken icke äro
tillstädes.
Att de, som tro på Kristus, äro
inför Gud rättfärdiga och saliga
så väl genom Kristi tillägnade
rättfärdighet såsom ock genom den
begynta nya hörsamheten, eller
ock endels genom Kristi
rättfärdighets tillägnande, endels genom
den påbegynta nya hörsamheten.
Att nådens löfte varder oss
tillägnadt genom tron i hjärtat och
därjämte genom bekännelsen, som
sker med munnen och genom
andra dygder.
Att tron icke gör rättfärdig goda
gärningar förutan, och att
fördenskull fordras med nödvändighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
