Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Tredje delen. Herrens bön - Sjette bönen - Sjunde bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större katekes. 4:e hufvudstycket.
379
da och återfalla i mina gamla
synders orenlighet. När du detta gör,
skall du se och förnimma, att de
återvända och aftaga samt lämna
dig segern. Men om du eljest med
dina egna tankar och råd bjuder
till att hjälpa dig, så gör du din
onda sak fast värre och gifver
djäfvulen större tillfälle att anfäkta
dig. Ty han har ett ormhufvud,
och när det får ett hål,
hvarigenom det kan krypa in, så följer
strax hela kroppen obehindradt
efter; men genom bönen kan han
förjagas och tillbakadrifvas.
Sista bönen.
Utan fräls oss ifrån ondo. Amen.
Uti grekiska språket lyder
denna bön så: Fria eller bevara oss
ifrån den onde. Hvilka ord synas
tyda på djäfvulen, såsom ville
Kristus sammanfatta alltsammans
i ett, så att summan af denna bön
är riktad emot vår hufvudfiende.
Ty han är den, som med största
flit söker att förhindra allt det vi
bedja om, nämligen Guds namns
ära, Guds rike och vilja, vårt
dagliga bröd, ett godt och gladt
samvete m. m.
Därföre skola vi slutligen
sammanfatta allt detta och bedja: Ack,
käre Fader, gif, att vi från allt
ondt må frälsta varda. Icke dess
mindre är ock härunder inneslutet
allt det onda, som oss kan
vederfaras under djäfvulens rike:
armod, skam, död, ja, korteligen att
säga, all iämmer, ångest och
hjärtats ve, hvarpå här i världen är
intet tal och mått. Ty djäfvulen,
efter han icke allenast är en
lögnare utan ock en mandråpare,
traktar alltid med försåt och list
efter vårt lif och finner sitt behag
uti, när han kan störta oss i några
olyckor och tillfoga vår kropp
någon skada. Häraf kommer det,
att han bryter halsen af många,
gör många vettlösa och fåniga,
dränker somliga i vatten, bringar
i många att taga lifvet af sig själfva
eller kommer dem på andra
förskräckliga fall. Därföre är oss
I intet annat på jorden öfrigt, än
att vi utan återvändo bedja emot
denne vår hufvudfiende. Ty om
Gud icke uppehölle och bevarade
oss, vore vi icke någon enda stund
trygga för hans listiga anlopp.
Af detta, som nu är sagdt,
finner du lätteligen, huru Gud
fordrar, att vi skola bedja honom om
alla ting, jämväl om dem, som
äro lekamliga, så att man icke
någon annanstädes utan endast
hos honom må söka eller förvänta
någon hjälp. Men detta har han
satt till slut. Ty om vi skola
blifva frälsta och beskärmade ifrån
allt ondt, så måste först hans namn
ibland oss helgadt varda, hans
rike till oss komma och hans vilja
hos oss ske. Sedan detta, säger
jag, har gått förut, då först vill
han bevara oss ifrån synd, skam
och last, ja, ock ifrån allt annat,
som oss antingen plåga eller
skada kan.
Sålunda har Gud i korthet före
hållit oss all den nöd, som kan
oss påkomma, på det vi icke må
hafva att förebära någon ursäkt
till bönens försummande. Men då
ligger makten därpå, att vi ock
lära oss säga amen, det är, icke
tvifla, att vår bön ju visserligen
är hörd, och att det skall ske,
som vi hafva bedit. Ty det äi
ett ord, som utvisar en fast ocli
orygglig tro, att man icke beder
på måfå, utan att man vet, att
Gud icke ljuger, sedan han lofvat,
att han gärna och visserligen vill
höra oss. Där nu en sådan tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
