Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Åttonde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
Luthers större katekes. l:a budet.
fördöma en annan, dock, när de
icke göra detta, hvilka sådant är
anbefalldt, synda dessa icke
mindre med sin försummelse än de
andra, som utom sin ämbetsplikt
göra detta på eget bevåg. Tv här
fordrar nödvändigheten, att man
talar om odygder och laster,
anför klagomål, angifver, rannsakar
vid domstolen och vittnar om dem.
Och förhåller det sig här som med
en läkare, hvilken understundom
nödgas besiktiga och handtera den
sjuke på hemliga ställen. Alltså
äro ock öfverhetspersoner,
föräldrar, bröder systrar och goda
vänner inbördes förpliktade att rätta
och straffa hvarandras fel, där
sådant är nyttigt och nödvändigt.
Men det vore rätta sättet att
straffa odygder och laster, om vi
hölle den ordning, som oss uti
evangelium är föreskrifven, där
Kristus säger, Matt. 18: 15: »Om
din broder syndar dig emot, så
gack och straffa honom
emellan dig och honom allena». Här
finner du en kostelig lära, huru
du skall styra din tunga, hvilken
bör väl tagas i akt emot det
skadliga missbruket och lasten, som
tifvas med förtal. Inrätta
fördenskull ditt lefverne efter denna lära,
att du icke så snart utskriker din
nästa och skamligen baktalar
honom utan hemligen varnar och
straffar honom, att han må ändra
och bättra sitt lefverne.
Likaledes, när en annan hviskar dig
något i öronen eller berättar, hvad
den eller den har illa gjort, så lär
honom göra detsamma, nämligen
att gå åstad och straffa honom
själf, så framt han förmärkt något
ondt om hontfm, hvarom icke, så
bed honom hålla munnen och icke
förtala.
Detta kan du ock lära af den
dagliga hushållningen. Ty så plä-
gar ju en husbonde göra, när han
ser drängen vara försumlig i sin
tjänst, så talar han själf honom till
och påminner honom om hvad
han bör göra. Men om han vore
en sådan dåre, att han lät
drängen sitta lat hemma och ginge
ut på torget att beklaga sig för
grannarne öfver drängens
försummelse, så skulle han utan tvifvel
få höra af dem sådana ord: Du
narr, hvad angår det oss;
hvarföre talar du icke honom själf till?
Se, på det sättet borde du ock
handla med din nästa efter den
broderliga kärleken, så att hans
fel kunde rättas och hans ärliga
namn blefve oförkränkt. Så säger
ock Kristus på samma ställe: »Hör
han dig, så har du förvärfvat din
broderOch så har du uträttat
ett stort och förträffligt verk. Eller
menar du kanske, att det är en
ringa ting att förvärfva en broder?
Låt alla munkar och heliga
ordnar i påfvedömet stiga fram
tillsamman, månne de kunna vinna
så stort beröm, att de med sina
verk hafva förvärfvat en enda
broder?
Vidare lär Kristus på samma
ställe: »Men hör han dig icke, så
lag med dig en eller två, på det
all sak skall bestå vid två eller
tre vittnens mun»; så att man
alltid handlar med honom själf, som
saken mest angår, och icke
belackar och förtalar honom
frånvarande. Vill icke heller sådant
hjälpa till din broders förbättring, så
angif alltsamman hos
församlingen, att det offentligen får
afdö-mas, vare sig det är andliga eller
världsliga, som bekläda rätten.
Ty här står du icke allena utan
har dem till vittnen jämte dig, som
bestyrka samma ditt klagomål,
hvarpå domaren kan stödja sig
och sedan oförskräckt både döma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
