Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Sjette budet - Sjunde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
Luthers större katekes. l:a budet.
Detta säger jag nu, för att man
genom flitiga påminnelser må
bringa ungt folk på den tanken, att
de begynna få lust till
äktenskapet och veta, att det är ett
lyckligt och Gud behagligt stånd; ty
härmed kunde framdeles så
mycket uträttas, att det åter komme
till heder igen, och det
vederstyggliga horväsendet, skörlefnad och
andra skamliga laster, som äro
följder af föraktet för äktenskapet
och tagit öfverhand i världen,
måtte aftaga och förminskas.
Därföre är det alla föräldrars och
öfverhetens plikt att hafva noga akt
på ungdomen, så att de väl få
lära tukt och ärbarhet, och när de
äro vuxna, att de i tid förenas
genom ett ärligt äktenskap,
hvartill Gud otvifvelaktigt skulle gifva
sin nåd och välsignelse, så att
man däraf måtte hafva lust och
glädje.
I följd häraf vare det nu
slutligen sagdt, att detta bud icke
allenast fordrar, att hvar och en i
gärningar, ord och tankar lefver
kyskt uti sitt stånd, det är, i
synnerhet i äkta stånd, utan ock
älskar och ärar sin äkta maka, som
är honom gifven af Gud. Ty
därest äktenskaplig kyskhet skall
finnas, måste man och kvinna
framför allt bo tillsamman i kärlek
och enighet, så att den ene af
hjärtat omfattar den andre med
inbördes välvilja och trohet. Ty
det är det förnämsta, som
uppväcker kärlek och lust till
kyskhet, och om det finnes, så följer
tukt och kyskhet af sig själf
förutan något bud och befallning;
därföre förmanar ock Paulus så
flitigt äkta makar, att de af
inbördes kärlek älska och ära
hvarandra.
Alltså har du åter här ett ganska
ädelt verk, ja, rättare sagdt, många
stora och härliga goda gärningar,
af hvilka du med glädje kan
be-römma dig emot alla munkordnar
i pålvedömet, som utan Guds ord
äro inrättade.
Sjunde budet.
Du skall icke stjäla.
Näst efter din egen person och
din äkta maka är timlig egendom
dig närmast ; den vill Gud också
betrygga och har befallt, att ingen må
at hända en annan hans goda eller
det hemligen försnilla. Ty att
stjäla är och betyder icke annat
än att med orätt tillägna sig en
annans egendom, hvarunder
korteligen innefattas all slags fördel,
som blifver till nästans skada i
hvad handel det vara må. Denna
synd är nu mycket allmän och
sträcker sig vida men aktas så
öfver all måtto ringa, att om alla
skulle hänga, som äro tjufvar men
dock icke vilja heta så, skulle
världen snart blifva öde, och
hvarken bödlar eller galgar räcka till.
Ty det bör icke allenast kalla:
stöld, som sagdt är, att hemligen
tömma andras kistor och pennin
gepungar, utan stöld öfvas ock
på torget, i krambodar, i vin- och
ölkällare, i verkstäder, kort sagdt,
hvar som helst någon handel
dril-ves, där penningar antingen för
varor eller arbete utgifvas och
emottagas.
Till exempel att vi för de
enfaldiga må något vidlyftigare och
bättre förklara detta, på det man
åtminstone må se, huru fromma
vi äro: när en piga eller dräng
är otrogen i sin tjänst och
antingen själf gör eller låter göra sin
husbonde skada, hvilket man dock
kunnat hindra och förekomma,
eller annars illa handterar sin
husbondes goda eller af vårdslöshet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
