Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmalkaldiska artiklarna - Tredje delen - X. Om prästvigning och kallelse - XI. Om prästernas äktenskap - XII. Om församlingen - XIII. Huru en människa inför Gud varder rättfärdig samt om goda verk och gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 Schmalk. art. III. 11. Om präst, äktenskap. 12. Om försami.
Därföre, såsom församlingens
och fädernas gamla exempel oss
lära, så böra och vilja vi själfva
viga och förordna dem, som
skickliga äro till detta ämbete. Och
detta kunna de icke förmena oss,
ja, icke en gång efter deras egen
lag, som säger, att jämväl de, som
af kättare blifvit till präster vigda,
äro rätt vigda, och att den
vigseln icke bör ändras. Ja,
Hiero-nymus skrifver om alexandrinska
församlingen, att hon i förstone
styrdes utan biskopar af präster
och predikanter i allmänhet.
XI. Om prästernas äktenskap.
Att de hafva förbjudit
äktenskap och betungat det heliga
prästeståndet med att aldrig fä
gifta sig, det hafva de gjort af
arghet utan all ärlig orsak och
hafva däruti handlat såsom
anti-krister, tyranner och de värsta
bofvar; och de hafva därmed gifvit
orsak till många grufliga,
vederstyggliga och otaliga
okyskhets-synder, uti hvilka de ännu söla
sig. Men såsom hvarken vi eller
de förmå att af en man göra en
kvinna eller af en kvinna göra en
man eller göra dem båda till
intet; alltså hafva de icke heller
makt att åtskilja sådana Guds
skapelser och förbjuda dem att bo
tillsammans och ärligt lefva i
äktenskap. Därföre vilja vi icke lida
eller samtycka, att prästerna skola
tvingas att lefva ogifta, utan vi
vilja hafva äktenskapet fritt,
såsom Gud själf har stiftat och
förordnat det, hvilkens verk vi icke
vilja upplösa, nedrifva eller
förhindra. Ty Paulus kallar
äktenskapsförbud en djäflalärdom, 1
Tim. 4.: 1.
XII. Om församlingen.
Vi medgifva dem ingalunda, att
de utgöra församlingen, efter de i
sanning det icke äro. Vi vilja icke
heller hörsamma det, som de i
församlingens namn oss antingen
befalla eller förbjuda. Ty, Gud vare
lof, ett barn om sju år vet nu, hvad
församlingen är, nämligen de
trogna, heliga och de får, söm höra
sin herdes röst. Så läsa ju
barnen: jag tror på en helig,
allmännelig eller kristlig kyrka. Denna
helighet består icke i mässkjortor,
rakade hufvudplättar, fotsida
kjortlar och andra deras ceremonier,
som äro uppdiktade tvärt emot
den heliga skrift; utan hon består
i Guds ord och en rätt tro.
XIII. Huru en människa inför
Gud varder rättfärdig samt om
goda verk oeh gärningar.
Hvad jag hittills alltid och
stadigt har lärt om
rättfärdiggörelsen, kan jag icke till den minsta
del något ändra; nämligen att vi
genom tron (som Petrus säger)
bekomma ett annat, nytt och rent
hjärta, och att Gud, för vår
medlares Kristi skull, håller oss
alldeles för rättfärdiga och heliga.
Och fastän synden i köttet icke
är alldeles borttagen eller död,
så vill dock Gud oss densamma
icke tillräkna eller ihågkomma.
På denna tro, förnyelse och
syndernas förlåtelse följa sedan goda
verk och gärningar. Och hvad
som uti dem är syndigt och
ofullkomligt, det räknas icke för
någon synd eller brist, och det
jämväl för Kristi skull; så att
människan alldeles, både till sin
per-i son och gärningar, är och kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
