Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmalkaldiska artiklarna - Andra delen - 4:de artikeln. Om påfvedömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Sckmalk. art. II. 4. Oni påfvedömet.
Fördenskull kan den kristliga
kyrkan aldrig bättre regeras och
vidmakthållas, än om vi lefva alla
under det ena hufvudet, som är
Kristus, och alla biskopar, som i
anseende till sitt ämbete äro lika
(ehuru de äro olika till gåfvorna),
hålla med högsta flit tillsamman
i endräktig lära, i tron,
sakramenterna,bönen och kärleksverk m.m.,
såsom Hieronymus skrifver, att
prästerna i Alexandria allmänt
hulpo hvarandra att styra
församlingarna. Detsamma hafva ock
apostlarne gjort och sedan alla
biskopar i hela kristenheten, till
dess påfven upphäfde sitt hufvud
öfver alla.
Detta lärostycke utvisar ganska
tydligt, att påfven är själfva den
rätte antikrist, som har uppsatt sig
emot Kristus och upphöjt sig öfver
honom, alldenstund han icke vill,
att de kristna skola varda saliga
förutan hans välde, som dock alls
intet är och af Gud hvarken är
förordnadt eller anbefalldt. Detta
heter egentligen att upphäfva sig
öfver och emot Gud, som Paulus
säger 2 Tess. 2. Sådant göra i
sanning hvarken turkar eller
tar-tarer, ehuru grymma
kristenhetens fiender de äro, utan de
tilllåta hvar och en som vill att tro
på Kristus och taga skatt samt
utvärtes och lekamlig lydnad af
de kristna. Men påfven förbjuder
denna tro och säger, att man
måste lyda honom, om man vill varda
salig, hvilket vi dock icke vilja
göra, äfven om vi därföre skulle i
Herrens namn tillsätta lifvet. Och
allt detta kommer däraf, att
påfven har velat med gudomlig rätt
vara den kristliga kyrkans högsta
hufvud. Därföre har han gjort
sig jämlik med Kristus och sig
ändtligen öfver Kristus uppsatt,
såsom ock låtit utropa sig för kyr-
kans hufvud, sedan för hennes
herre, vidare för en herre öfver
hela världen, ja, rent ut för en
gud på jorden, tilldess han ock
understöd sig att bjuda ett och
annat öfver själfva änglarna i
himmelen. Och när man vill anställa
en åtskillnad emellan påfvens lära
och den heliga skrift samt
jämföra den ena med den andra, så
finner man klarligen, att påfvens
lära, äfven där hon är som bäst,
dock är sammanfiickad af
världslig, kejserlig och hednisk lag och
angår världsliga handlingar och
domar, såsom hans dekretaler
utvisa. Vidare föreskrifver hon
ceremonier vid kyrkor, kläder, spis,
personer och dylika barnlekar,
spökverk och gyckleri utan måtta,
och under allt detta nämnes icke
det ringaste om Kristus, tron och
Guds bud Slutligen framställer
denna intet annat än djäfvulskap,
i tv att hor utsprider påfviska
lögner om mässor, skärselden,
klos-terlefverne, egna gärningar och
uppdiktade gudstjänster (uti
hvilket allt påfvedömet helt och hållet
består och hvarpå det grundar
sig); hon drifver ock dessa
stycken öfver och emot Gud samt
fördömer, dödar och plågar alla
kristna, som dessa påfvens styggelser
icke vilja öfver allt annat
berömma och ära. Därföre, som vi icke
kunna tillbedja djäfvulen själf och
dyrka honom som en herre och
Gud, så kunna vi ej heller lida
hans apostel påfven eller antikrist
i hans rike som vårt hufvud och
herre. Tv att ljuga, mörda och
i evighet fördärfva både själar och
kroppar är det påfviska rikets
egenskap, såsom jag ganska klart
och ögonskenligt har i många
böcker bevisat.
Uti dessa fyra artiklar hafva de
nog vid mötet att fördöma, ty de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
