Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XII. Om mässan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Bek. Ap. el. Försv.
XII. Om mässan.
må. Denna plägsed har alltid
varit uti församlingen. Ty änskönt
andra församlingar oftare, andra
mera sällan brukat de tyska
psalmerna ibland de latinska; så har
dock folket nästan allestädes
sjungit något på sitt modersmål. Men
det finnes ingenstädes skrifvet, att
mässans blotta hörande, änskönt
man den icke förstår, skall vara
människorna nyttigt, och att de
utvärtes ceremonierna skola vara
nyttiga, icke därföre att de lära
eller påminna oss något utan af
den blott yttre gärningen, och
därföre att de så och så hållna eller
så och så åskådade varda. Men
vi gifva sådana fariseiska
meningar en god dag.
Men att hos oss hålles allenast
en offentlig eller allmän mässa,
därmed göra vi icke den
allmänna församlingen emot. Ty uti
grekiska församlingarna hållas än i
dag icke några enskilda mässor
utan allenast en offentlig mässa
och den ej mera än på
söndagarna och de höga festerna. Uti
klostren hålles dagligen mässa
men allenast den offentliga,
hvilket sker efter den äldre
församlingens plägsed. Ty de gamla
kyrkolärare, som lefvat före
Gre-gorii tid, tala ingenstädes om
några enskilda mässor. Hurudant
dessas ursprung eller begynnelse
varit, gå vi denna gången förbi. Det
veta vi, att sedan tiggarmunkarne
begynte härska, hafva mässorna
genom deras falska inbillningar
och för deras egen båtnads skull
så förökats, att alla redliga och
uppriktiga män hafva nu långt
före detta åstundat, att sådant
missbruk måtte blifva borttaget;
ehuruväl ock den helige Franciscus
har rätt velat se den saken till
godo, då han förordnade, att hvart
och ett kloster skulle låta sig nö-
ja med en allmän mässa dagligen,
är detta sedermera förändradt,
antingen genom skenhelighet eller
för vinstens skull. Således
förändra de själfva förfädernas
stadgar, när de behaga, och sedan
åberopa de sig för oss på
förfädernas myndighet eller anseende.
Epifanius berättar, att man uti
Asien tre gånger i veckan begått
den heliga nattvarden, men säger
icke, att man hållit några dagliga
mässor.
Han säger ock, att man fått
denna plägsed af apostlarne. Ty så
säger han: »Apostlarne halva
förordnat och befallt, att man skall
utdela Herrens nattvard på fjärde
dagen i veckan, på dagen före
sabbatsdagen och på söndagen.»
Och ehuruväl våra motståndare
här anföra många språk till bevis
därför, att mässan är ett offer;
så skall dock deras stora rop och
ordbuller lätt tystadt varda, sedan
vi dem därpå lämnat detta enda
svar, nämligen att de med alla
sina skäl och vittnesbörd, som de
med så mycken möda
samman-letat, dock aldrig kunna bevisa,
att mässan genom dess blotta
hållande förtjänar Guds nåd eller,
för andra hållen, förtjänar dem
tillgift både för förlåtliga och
dödliga synder, både för skulden och
straffet. Detta enda svar
omkull-kastar allt hvad våra motståndare
härom anföra emot oss, icke
allenast uti denna vederläggning utan
ock uti alla de skrifter, som de
om mässan låtit utgå.
Och detta är själfva
hufvudsaken i denna fråga, hvarom vi på
samma sätt vilja påminna läsarne,
såsom Æschines1 påminte
domarne att liksom fäktare täfla sins
emellan om rummet eller stället,
hvarest de stå skola, så skulle
ock de själfva strida med motstån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
