Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan. 114
så väl i den heliga skrift som hos
de gamla kyrkofäderna, hvilka alla
med en mun predika och bekänna,
att vi, änskönt vi hafva goda verk
och gärningar, dock behöfva uti
dessa goda gärningar Guds nåd
och barmhärtighet; och när tron
åsyftar och omfattar denna Guds
nåd och barmhärtighet, då
upprättar och tröstar hon oss.
Därföre lära våra motståndare illa,
när de så upphöja och berömma
gärningarna, att de ej ett ord tala
om tron, som barmhärtigheten
omfattar och anammar. Ty såsom
vi tillförene sagt, att löftet och
tron äro sådana, som syfta på
hvarandra, och att löftet kan icke
utan genom tron omfattas; alltså
säga vi ock här, att den utlofvade
barmhärtigheten syftar på tron och
fordrar densamma, så att
barmhärtigheten icke kan utan genom tron
emottagen varda. Därföre förkasta
vi med all rätt den lära, som
handlar allenast om vår egen
förtjänst och dess värdighet, emedan
den ej det ringaste talar om den
rättfärdiggörande tron utan
fördunklar alldeles Kristi ära och
hans medlareämbete, och vi böra
icke anses att uti denna sak något
nytt lära, emedan de gamla
kyrkofäderna hafva äfven denna mening
klart och tydligt lärt, att vi
jämväl uti goda verk och gärningar
Guds nåd och barmhärtighet
behöfva.
Den heliga skrift framställer ock
ofta detsamma. Uti psalmen står
det: »Herre, gack icke till doms
med din tjänare; ty för dig är
ingen lefvande rättfärdig» *. Här
betager hon alldeles jämväl alla
heliga och Guds tjänare
rättfärdighetens lof och beröm, om Gud
icke vill förlåta synderna utan
döma och straffa deras hjärtan.
Ty hvad det beträffar, att David
| annorstädes berömmer sig af sin
rättfärdighet, så talar han där om
sin sak emot Guds ords förföljare
men talar icke om någon personlig
eller sin enskilda renhet och
beder, att Guds sak, pris och ära
må bibehållas och försvaras,
såsom uti den 7:de psalmen, där han
säger: »Döm mig, Herre, efter
min rättfärdighet och fromhet» **.
Åter säger han att ingen kan blifva
beståndande, om Herren vill
tillräkna synderna, nämligen i
psalmen 130: 3: »Om du Herre vill
tillräkna synderna, Herre, ho kan
blifva beståndande?» Och Job uti
sitt 9: »Jag fruktar mig för all min
sveda;–-om jag än tvådde
mig i snö och gjorde mina händer
| rena i en källa; så doppar du mig
dock i träck, och mina kläder
varda mig illa ståndande» ***. Och
uti Ordspr. B. 20: »Ho kan säga:
jag är ren uti mitt hjärta och klar
ifrån mina synder t?» Och uti 1
joh. 1: »Säga vi, att vi hafva
ingen synd, då bedraga vi oss
själfva och sanningen är icke i
oss» †† m. m. Och uti Herrens
bön bedja de heliga om syndernas
förlåtelse; sålunda hafva jämväl
de heliga sina synder. Uti 4 Mos.
B. 14 står: »Herren förlåter
missgärning och öfverträdelse och
låter ingen vara ostraffadt †††. Och
uti 5 Mos. B. 4: »Gud är en
frätande eld och en nitälskande Gud» *†.
Och Zacharias- säger: »Allt köll
vare stilla för Herren» *††. Och
Esaias: »Allt kött är hö, och all
dess godhet är såsom ett blomster
i marken. Höet torkas bort,
blomstret förvissnar; ty Herrens ande
blåser därin» §; det är, köttet och
all dess rättfärdighet kan icke blif-
* Psalm. 143: 2. ** Ps. 7: 9. *** Job. 9: 23, 30, 31. † Ordspr. B. 20: 9. †† 1 Joh. 1: 8.
††† 4 Mos. 14: 18. *† 5 Mos. B. 4: 24. *†† Zach. 2: 13. § Es. 40: 6. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
