Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - II. Om rättfärdiggörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bekännelsens Apol. el. Försvarssky. II. Om rättfärdiggörelsen. fc3
honom för en medlare och mena
sig af nåd för hans skull
syndernas förlåtelse och försoning undfå,
utan drömma, att de genom eget
uppfyllande af lagen för Gud
rättfärdiga räknade varda, ehuru lagen
aldrig kan tillfyllestgöras, emedan
förnuftet intet annat gör än några
utvärtes verk och gärningar;
emellertid så fruktar det icke Gud, ej
heller tror det i sanning, att Gud
drager omsorg om oss. Och
änskönt de om denna habitus eller
färdigheten tala, kan dock hvarken
Guds kärlek finnas uti
människorna utan trons rättfärdighet, ej heller
kan man rätteligen förstå, hvad
Guds kärlek eller kärleken till
Gud är.
Att de ock göra en åtskillnad
emellan meritum congrui och
meritum condigni11, det är,
emellan en skälig vedergällning
och en hel och fullkomlig förtjänst,
därmed leka de allenast med ord,
på det de ej må synas vara
uppenbara pelagianer. Ty om Gud
nödvändigt gifver nåden för en skälig
vedergällning, så är det nu icke
en skälig vedergällning utan en
hel och fullkomlig förtjänst,
ehuruväl de veta icke själfva hvad de
säga. De dikta och drömma, att
sedan människan har fått
habitus dilectionis, det är större
lust och benägenhet till att älska
Gud, så förtjänar hon därmed Guds
nåd de condigno eller med
fullkomlig förtjänst, och dock säga
de, att man bör tvifla, om samma
habitus, färdighet eller
skicklighet, är tillstädes eller icke, men
huru veta de då, om de genom
en skälig vedergällning ellër
fullkomlig förtjänst Guds nåd förtjänt
hafva? Hela denna sak är
uppdiktad och hopspunnen af fåfänga
människor, som icke veta, huru
syndernas förlåtelse sker, eller
huru vi densamma undfå, och
hurusom inför Guds dom och uti
samvetsångest all förtröstan uppå våra
egna verk och gärningar alldeles
utestängd och utesluten blifver.
Säkra skrymtare mena sig alltid
genom en fullkomlig förtjänst Guds
1 nåd förtjäna, antingen denna
färdighet eller skicklighet till att älska
Gud finnes hos dem eller icke, ty
af naturen förtrösta människorna
uppå egen rättfärdighet; men
för-I skräckta samveten tvifla och söka
: understundom att samla sig andra
gärningar, på det de må frid vinna.
Dessa finna aldrig hos sig, att de
något med fullkomlig förtjänst
kunna förtjäna, och falla så i
förtviflan, så framt de icke utom
lagens lära få höra evangelium
om syndernas nådiga förlåtelse
och trons rättfärdighet eller den
rättfärdighet, som kommer af tron.
Således lära våra motståndare
icke annat än en utvärtes eller
förnuftets rättfärdighet eller ock
lagens, hvilken de endast åskåda
och betrakta såsom judarne Moses
betäckta ansikte, och uppväcka
hos de säkra skrymtare, som mena
sig tillfyllestgöra lagen, en
förmätenhet, en fåfäng förtröstan uppå
egna verk och gärningar samt
förakt för Kristi nåd. De bedröfvade
och förskräckta samvetena bringa
de tvärtom i förtviflan, hvilka, så
länge de göra sina gärningar ai
en oviss och tvifvelaktig inbillning,
aldrig kunna erfara, hvad tron är
och huru kraftig hon är, utan falla
slutligen alldeles uti misströstan
och förtviflan.
Men vår mening om förnuftets
eller den utvärtes rättfärdigheten
är, att Gud fordrar densamma och
för Guds befallnings skull bör man
nödvändigt goda verk och
gärningar göra, som Gud uti de tio
budorden befallt; *ty lagen är vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
