Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Elfte artikeln. Om Guds eviga förutseende och nådaval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
770
KONKORDIEFORMELN. II.
som voro bjudna, skall smaka min måltid; Matt. 20: 16: Många
äro kallade, men få utvalda; Luk. 8:8: Den som har öron till
att höra, han höre! samt Luk. 8: 18: Sen till, huru I hören!
Sålunda kan läran om clenna artikel användas på ett nyttigt,
trösterikt och saligbringancle sätt.
Men man bör mecl synnerlig noggrannhet skilja emellan
det, som angående denna sak är i Guds ord uttryckligen
uppen-baradt, och clet som icke är uppenbaradt. Ty utöfver clet,
hvarom vi hittills talat och som är härom i Kristus uppenbaradt,
finnes mj^cket med afseende på clenna hemlighet, som Gucl har
förtegat och fördolt samt förbehållit sin vishet och kunskap
allena, och detta böra vi icke försöka utforska, eller härvid
följa våra tankar, grubbla och draga slutsatser, utan i stället
hålla oss till det uppenbarade ordet. Och detta är en
påminnelse, som är mycket väl behöflig, ty vår förvetenhet har
mycket större lust att syssla med sådant än mecl det, som Gud i
sitt ord har uppenbarat för oss, emedan vi icke kunna förstå
rimligheten af det förra, hvilket vi icke heller hafva någon
befallning att göra.
Det är sålunda intet tvifvel därom, att Gucl före all tid
mycket väl och mecl full visshet har förut sett och ännu vet,
hvilka af dem, som blifva kallade, skola tro och hvilka icke
skola tro. Likaså hvilka af de omvända, som skola blifva
beståndande (i tron), och hvilka icke skola blifva clet, samt hvilka,
sedan de hafva fallit, skola åter omvända sig och hvilka som
skola förhärda sig. Likaså är tvifvelsutan såväl de enas som
de andras antal för Gucl bekant. Men emedan Gud har
förbehållit sin vishet denna hemlighet samt icke i sitt orcl
uppenbarat oss något därom och än mindre befallt oss att mecl våra
tankar utgrunda detta, utan tvärtom allvarligt förbjudit oss
det (Rom. 11: 33 ff.), så böra vi icke med våra tankar fälla
omdömen och draga slutsatser eller grubbla härpå, utan hålla
oss till hans uppenbarade ord, hvartill han hänvisar oss.
Likaså vet Gud otvifvelaktigt och har för hvar och en
bestämt stunden för hans kallelse och omvändelse, men emedan
han icke har uppenbarat detta för oss, så är den befallning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
