Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Fjärde artikeln. Om goda gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller frivillighet, så är det obestridligt att i Augsburgska
bekännelsen och dess Apologi det talesättet, att goda gärningar äro
nödvändiga, användes och ofta upprepas, liksom äfven, att det
är nödvändigt att göra goda gärningar, hvilka ock nödvändigt
böra följa på tron och försoningen (med Gud). Därjämte
säges det äfven, att vi nödvändigt böra och måste göra de goda
gärningar, som Gud har befallt. På samma sätt använder
äfven Skriften själf sådana uttryck som »nödvändighet», »det är
nödvändigt», »vi böra» och »vi måste» med afseende på sådant,
som vi på grund af Guds ordning, befallning och vilja äro
skyldiga att göra. Jfr Rom. 13:5; 1 Kor. 9:16; Apg. 5:29;
Joh. 15:12; 1 Joh. 4:21.
Därför blifva de nyss anförda talesätten i denna kristna
och riktiga mening utan skäl afvisade och förkastade af några,
ty det är fullt rimligt att använda dem för att bestraffa och
förkasta den säkra epikureiska96 inbillningen, som uppdiktar, att
en död tro eller inbillad sådan, som är utan bot och goda
gärningar, skulle vara verklig tro, liksom om i ett hjärta skulle
kunna finnas samtidigt en rätt tro och ett ondt uppsåt att
framhärda i synd, hvilket är omöjligt, eller liksom om någon skulle
kunna hafva och behålla en sann tro, rättfärdighet och
salighet, fastän han är och förblifver ett murket och ofruktbart träd,
som icke bär någon god frukt, ja fastän han framhärdar i
synder gentemot sitt samvete eller uppsåtligen återfaller i sådan
synd. Allt detta är orätt och falskt.
Här bör emellertid erinras därom, att man vid dessa
uttryck bör tänka på necessitas ordinis, mandati et voluntatis
Christi ac debiti nostri, non autem necessitas coactionis, d. v. s.
att då ordet »nödvändig» användes, skall det icke uppfattas så
som ett tvång utan såsom afseende Guds oföränderliga viljas
ordning, som vi äro skyldiga att lyda, ty hans bud säger oss,
att skapelsen skall lyda sin skapare. På andra ställen däremot,
t. ex. 2 Kor. 9:7, brefvet till Filemon v. 14 eller 1 Petr. 5:2,
användas dylika uttryck — »nödvändighet», »det är
nödvändigt» o. s. v. — om sådant, som någon mot sin vilja, på grund
af tvång eller annars nödgas till, så att han väl i det, som i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
