Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Andra artikeln. Om den fria viljan eller de mänskliga krafterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN FRIA VILJAN OCII DE MÄNSKLIGA KRAFTERNA. 685
synden våra herrar samt djäfvulen vår gud och furste,
hvarför hos oss icke kan finnas någon kraft eller förmåga, vishet
eller förstånd, hvarmed vi skulle kunna bereda oss till eller
eftersträfva rättfärdighet och lif, utan vi äro uppenbarligen
förblindade samt syndens fångar och djäfvulens lifegna, som
måste göra och tänka efter hans behag samt i strid mot Gucl
och hans bud.»
I dessa ord tillskrifver salig Dr. Luther, helig i åminnelse,
vår fria vilja inga krafter att bereda sig till eller eftertrakta
rättfärdighet, utan han säger att människan är förblindad och
fången samt måste göra endast djäfvulens vilja och det, som är
Herren Gud emot. Det finnes sålunda ingen vår viljas
medverkan vid människans omvändelse, utan människan måste blifva
af Gud dragen och af honom pånyttfödd, annars finnes i våra
hjärtan ingen tanke, som af sig själf kunde vända sig till det
heliga evangeliet och mottaga detsamma. Om denna fråga
har Dr. Luther äfven skrifvit i sin bok »de servo arbitrio»,
d. v. s. om människans fångna vilja, gentemot Erasmus, där
han grundligt utredt densamma och häfdat denna mening,
hvilken han upprepat och ytterligare förklarat i den härliga
utläggningen af Första Mose bok och särskildt dess 26 :e
kapitel, där han äfven berört några andra egendomliga af Erasmus
under denna lärostrid väckta frågor, såsom de absoluta
neces-sitate (om den absoluta nödvändigheten) m. fi. samt utvecklat,
huru de böra rätt förstås, och på ett förträffligt sätt försvarat
den rätta meningen mot alla missförstånd och förvrängningar.
Detta vilja vi här åberopa samt därtill hänvisa.
Det är sålunda en orätt lära, då man föregifver, att den
icke pånyttfödda människan ännu har så mycken kraft, att hon
längtar efter att mottaga evangelium för att däraf hämta tröst,
och sålunda människans naturliga vilja något medverkar vid
omvändelsen. Ty en dylik viilfarande mening strider emot
den heliga Skrift, den kristna Augsburgska bekännelsen, dess
Apologi, de Schmalkaldiska artiklarna, Luthers Stora och
Lilla katekes samt andra denne utmärkte och högt upplyste
teologs skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
