Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Tredje delen. Fader vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
I):R MARTIN LUTHERS STORA KATEKES.
icke, såsom en del råa människor gjort, hvilka hafva tänkt:
Hvarför skulle jag bedja? Hvem vet, om Gud aktar på eller vill
höra min bön? Beder jag icke, så beder en annan. På så sätt
vänja de sig att aldrig bedja och skylla på, att vi förkasta
falska och skrymtaktiga böner, liksom lärde vi, att man icke
skulle eller behöfde bedja.
Sant är väl, att de böner, som man hittills pladdrat och
mumlat i kyrkorna, icke hafva varit några verkliga böner. Ty
något sådant rent utvärtes kan i bästa fall vara en öfning för
små barn, skolpiltar och enfaldiga i att sjunga eller läsa, men
verkliga böner är det icke. Att bedja det är, såsom andra
budet lär oss, att åkalla Gud i nöden. Detta vill Gud vi skola
göra, och det får icke bero på vårt godtfinnande, utan vi böra
och måste bedja, om vi vilja vara kristna, lika väl som vi böra
och måste lyda fader och moder och öfverheten. Ty genom
åkallan och bön varder Guds namn hedradt och rätt brukadt.
Detta bör du framför allt märka, så att du därmed kan bringa
till tystnad och afvisa de tankar, som afhålla och afskräcka dig
från att bedja. Ty liksom det icke går för sig, om en son ville
säga till sin fader: »Hvad bryr Gud sig om min lydnad; jag vill
gå min väg och göra hvad mig lyster; det betyder ändå
ingenting», utan det står i budet: du skall och måste göra det,
likaså står icke heller detta i ditt fria skön att göra eller underlåta,
utan du skall och måste bedja.
Häraf bör du nu kunna sluta till, att, då det är så
allvarligt bjudet att bedja, ingen får ringakta sin bön, utan han skall
anse den för något stort och betydelsefullt. Du bör härvid
alltid taga jämförelser från de andra buden. Ett barn bör
förvisso icke ringakta sin lydnad mot fader och moder, utan det
bör alltid tänka: Denna gärning är en lydnadens gärning, och
hvad jag gör, det gör jag icke i annan tanke än att det sker i
lydnad för Guds bud, hvarpå jag kan stödja mig, då jag skattar
detta högt, icke för min värdighets skull, utan för Guds buds
skull. Sålunda äfven här: allt hvad och hvarom vi bedja Gud,
det skola vi betrakta såsom af Gud fordrad t och gjordt i
lydnad mot honom. Vi böra alltså tänka: För min skull betyder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
