Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Fjärde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
454
I):R MARTIN LUTHERS STORA KATEKES.
jämte och öfver sig själf samt gifva dem allt livad lian liar och
förmår.
För det andra må du se och lägga märke till, liuru här
förelägges barnen ett mycket stort, godt och heligt verk,
hvilket man tyvärr alldeles föraktar och icke frågar efter, så att
ingen tänker på, att Gud har bjudit det, eller att detta ord och
denna lära äro heliga och gudomliga. Ty hade man ansett
dem så, då hade enhvar äfven kunnat draga den slutsatsen, att
de, som lefva efter detta ord, måste vara heliga människor,
och då hade man icke behöft hitta på klosterlif eller andliga
stånd, utan hvarje barn hade kunnat hålla sig till detta bud
och med godt samvete inför Gud säga: skall jag göra goda och
heliga verk, så vet jag intet bättre än att visa mina föräldrar
all heder och lydnad, ty det har Gud själf bjudit, och hvad
Gud bjuder måste vara oändligt mycket bättre än allt hvad
vi själfva kunna tänka ut, och emedan det icke finnes någon
högre eller bättre mästare än Gud, så finnes det förvisso icke
heller någon bättre lära än den, som han själf gifver oss. Nu
lär han ju tydligt, hvad man skall göra, då man vill öfva
verkliga goda verk, och i det han bjuder sådant, så betygar han
ock, att detta är honom välbehagligt. Ar det nu Gud, som.
bjuder oss detta, och han icke vet något bättre att befalla, så
kan väl icke heller jag göra något bättre.
Se, på sådant sätt skulle man rätt och med välsignelse
hafva undervisat ett godt barn, hållit det hemma för att lyda
och tjäna sina föräldrar och skulle hafva haft nytta och glädje
däraf. Men sålunda har man (under påfvedömet) icke
hänvisat på Guds bud, utan lämnat det å sido och gått det förbi, så
att barneii icke kunde komma att tänka på detta bud utan i
stället måste gripa efter det, som vi uppdiktat, och därmed
har ingalunda bevisats Gud någon ära.
Låtom oss därför för Guds skull ändtligen lära oss, att de
ungas blickar, då de med verkligt goda verk vilja tjäna Gud,
må vändas från allt annat först och främst till detta bud, så
att de göra till viljes fader och moder eller dem, som äro i
dessas ställe. Ty det barn, som känner och uppfyller detta bud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
