Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Företal II. Kort företal af Doktor Martin Luther - Första delen. De tio buden - Första budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
I):R MARTIN LUTHERS STORA KATEKES.
Men det lar icke vara nog därmed att man endast fattat
orden och kan upprepa dem, utan man ma äfven låta de unga
höra predikningar särskildt den tid, då sådana hållas öfver
katekesen, för att de må få höra den utläggas och lära sig förstå
hvad hvarje stycke innebär, sä att de äfven kunna redogöra
jör hvad de hafva hört och riktigt svara, när man frågar dem,
på det att predikan icke må vara utan ny ti a och frukt.
För att sålunda inpränta cl en i ungdomen vinnlägga vi oss
om att ofta predika öfver katekesen, icke djupsinnigt eller lärdt,
ulan så kort och enkelt som möjligt, så att de unga må väl
fatta och i minnet behålla det.
Därför vilja vi nu taga cle förutnämnda styckena, det ena
efter det andra, och tala därom så tydligt och så mycket, som
det är nödvändigt.
FÖRSTA DELEN.
Första budet.
Du skall inga andra gudar hafva.
Det är, du skall hafva mig allena till din Gud. Men hvad
är härmed sagdt, och hur skall man förstå detta? Hvad vill
det säga at i haf va en Gud, eller hvad är Gud?
Svar: Gud kalla vi den, af hvilken vi förvänta oss allt
godt, och till hvilken vi taga vår tillflykt i all vår nöd. Att
hafva en Gud betyder alltså att af hjärtat förtrösta på honom
och hafva förtroende till honom, såsom jag ofta har sagt, att
det är hjärtats förtröstan och tro, som gör någon till din Gud
öller afgud. Är din tro och din förtröstan rätt, så är äfven
din Gud den rätte. Ar åter din förtröstan falsk och orätt, så
gäller den heller icke den rätte Guden, ty de tvenne höra
samman: tro och Gud. Den, viel hvilken ditt hjärta, säger jag,
fäster sig och på hvilken det förlitar sig, den är din Gud.
Meningen med detta bud är sålunda, att det kräfver en
rätt tro och hjärtats tillförsikt, som gäller den rätte ende Gu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
