Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - IV. Schmalkaldiska artiklarna - Om påfvens makt och öfverhöghet (primat)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM PÅFVENS MAKT OCH ÖFVERHÖGHET.
383
Tör det tredje bör här tilläggas, att äfven om biskopen
i Rom skulle enligt gudomlig rätt hafva en öfverhöghet, så är
man dock icke sl^yldig att lyda de påfvar, som försvara
ogudaktiga gudstjänster, afguderi och en mot evangelium stridande
lära. Nej, sådana påfvar och ett sådant välde måste man anse
såsom något, öfver hvilket en förbannelsedom hvilar, såsom
Paulus tydligt lär i Gral. 1:8: Men om en ängel från himmelen
annorlunda predikade evangelium för eder, än vi hafva predi
hat för eder, han vare förbannad. I Apg. 5: 29 heter det ock:
Man måste lyda Gad mer än människor. Likaledes lära äfven
de gamla lsyrkolagarna, att man icke bör lyda en kättersk
påfve.
I det gamla testamentet innehade öfverstepresten på grund
af gudomlig rätt sitt ämbete, men man var dock icke skyldig
att lyda ogudaktiga öfverstepräster. Sålunda af v eko
Jere-mia och andra profeter från öfversteprästernas meningar, och
likaså apostlarna från Kaifas’, och de voro icke skyldiga att
lyda honom.
Det är nu uppenbart, att de romerska påfvarna med sina
anhängare försvara en ogudaktig lära och ogudaktiga
gudstjänster. De för antikrist utmärkande kännetecknen passa
äfven tydligt in på påfvedömet och dess anhängare. Ty då
Paulus för tessalonikerna beskrifver antikrist kallar han honom
Kristi motståndare, som- upphäfver sig öfver aili, som kallas
Gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel såsom en
gud (2 Tess. 2: 3 f.). Han talar sålunda om någon som
regerar i kyrkan — men icke om världsliga konungar — och denne
kallar han Kristi motståndare, emedan han skall komma att
uttänka en mot evangelium stridande lära samt tillmäta sig
själf gudomlig myndighet.
Men nu är det ju först och främst väl bekant, att påfven
härskar i kyrkan samt under förevändning af sin kyrkliga
ärn-betsmjmdighet grundat detta sitt välde. Han förebär
nämligen orden: Jag skall gifva dig himmelrikets nycklar. Yidare
strider påfvens lära på mångahanda sätt emot evangelium, och
påfven tillmäter*sig gudomlig myndighet i trefaldigt hänse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
