Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - IV. Schmalkaldiska artiklarna - Del III. Artiklar, om hvilka vi må öfverlägga - Åttonde artikeln. Om skriftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTIKLAR, J)M HVILKA VI MÅ ÖFVERLÄGGA. 367
ringakta den utan betrakta den såsom något högt och
värdefullt liksom den kristna kyrkans öfriga ämbeten.
Och med afseende på allt detta, som rör det muntliga,
yttre ordet,20 måste man hålla fast därvid, att Gud icke gifver
någon sin Ande eller sin nåcl annat än genom eller medelst det
yttre ord, som vi förut hafva hört, så att vi må taga oss
tillvara för svärmarna, d. v. s. andar, som berömma sig af att före
och utan förmedling af ordet äga Guds Ande och därför sätta
sig till doms öfver Skriften eller det muntliga ordet samt tyda
och vränga det efter sitt godtycke, såsom Mtinzer gjorde och
många ännu i denna dag, hvilka vilja vara skarpsinniga
domare mellan anden och bokstafven, men icke veta hvad de säga
eller påstå. Äfven påfvedömet är nämligen idel svärmeri, i
det att påfven berömmer sig af att hafva all lag och rätt i sitt
hjärtas skrin och att hvad han i sin kyrka dömer och bjuder,
det skall vara ande och rätt, äfven om det är något som står
öfver och i strid mot Skriften eller det muntliga ordet.
Detta är alltsammans den gamla djäfvulen och den gamla
ormen, som också gjorde Adam och Eva till svärmare och ledde
dem bort från Guds yttre ord till svärmeri och egna
inbillningar, hvilket han dock gjorde genom andra yttre ord, alldeles
som våra svärmare förkasta det yttre ordet och tiga dock icke
själfva utan uppfylla hela världen med sitt prat och sina
skrif-verier, liksom om den helige Ande icke kunde komma genom
Skriften eller apostlarnas muntliga ord, utan måste komma
genom deras skrifter och ord. Hvarför upphöra de icke äfven
med sina predikningar och skrifter, till dess Anden af sig själf
kommer till människorna, före och utan deras skrifter, såsom
de berömma sig af att han har kommit till dem själfva utan
Skriftens predikan? Men härom hafva vi icke tid att här
vidare orda, ty vi hafva annorstädes nog talat därom.
Ty äfven de, som före dopet tro, eller i och genom dopet
få tro, erhålla likaledes tron genom det yttre ordet, som går
förut, likaväl som de äldre, hvilka kommit till (mer utveckladt)
förstånd. De måste förut hafva hört, att den som tror och
blifver döpt. han skall varda frälst (Mark. 16: 16), äfven om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
