Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - IV. Schmalkaldiska artiklarna - Del III. Artiklar, om hvilka vi må öfverlägga - Om de påfligas falska bot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
SCHMALK ALDISIvA ARTIKLARNA.
sina synder — särskildt om man biktade blott en gång om året
— gjorde man tillägget, att om de fördolda synderna senare
kommo någon i minnet, så måste han ångra och bikta äfven
dem. Emellertid anbefalldes en sådan människa åt Guds nåd.
Då därjämte ingen kunde veta, huru stor den ånger skulle
vara, som inför Gud kunde göra tillfyllest, så gaf man
människorna den trösten, att om någon icke kunde hafva contritio,
d. v. s. en verklig ånger, så skulle han åtminstone hafva attritio,
som man kunde kalla en half ånger eller början till ånger.
Dessa uttryck hafva de själfva icke förstått och veta ännu alltjämt
icke hvad de egentligen innebära, lika litet som jag. En dylik
attritio räknades emellertid såsom contritio, då man biktade.
Hände det nu, att någon kanske sade, att han icke kunde
känna ånger och smärta öfver sina synder — något som väl kan
hända vid oloflig kärlek eller hämndgirighet m. m. — så
frågade man honom, om han icke gärna ville eller önskade, att han
kunde ångra. Bejakade han denna fråga — och hvem annan
än djäfvulen själf kunde härpå svara nej? — så betraktade de
detta såsom ånger och förläto honom synderna för denna hans
goda gärning. Härvid åberopade de sig på den helige
Bernhards exempel.
Här ser man, huru det förblindade förståndet trefvar i
de ting, som höra Gud till, och söker tröst i egna gärningar och
inbillningar, men icke alls tänker på Kristus eller på tron. Ser
man nämligen närmare på denna sak, så finner man, att en
dylik ånger är en själfgjord, uppdiktad inbillning, grundande
sig på våra egna krafter utan tro och utan kunskap om Kristus.
Härvid har den arme syndaren, då han tänker på sin lusta eller
sitt hämndbegär nog snarare måst skratta än gråta med
undantag af dem, hvilka träffats af lagens ljungeld eller af
djäfvulen blifvit plågade med en svårmodets ande. För alla anclra
har en dylik ånger för visso varit blott hyckleri som icke har
dödat syndens lustar, ty de menade, att de måste ångra sig.
men de skulle hellre hafva fortsatt att synda, om det blott
hnde stått dem fritt.
Med bikten förhöll det sig så, att hvar och en måste upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
