Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Tredje artikeln. Om kärleken och uppfyllandet af lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
AUGSBURGSKA BEKÄNNELSENS APOLOGI.
melske Fader förlåta eder. Här kräfves en gärning och
tillägges löftet om syndernas förlåtelse, men denna erhålles icke för
gärningens skull utan för Kristi skull genom tron, såsom
Skriften annorstädes på många ställen betygar, t. ex. Apg. 10: 43:
Honom bära alla profeterna vittnesbörd, att hvar och en som
tror på honom skall få syndernas förlåtelse genom hans namn,
eller 1 Joh. 2: 12: Synderna äro eder förlåtna för hans namns
skull, eller Ef. 1:7: l honom hafva vi återlösningen genom
hans blod, syndernas förlåtelsey efter hans nåds rikedom. Men
behöfva vi väl anföra vittnesbörd härom? Detta är ju
evangeliums egen röst, som säger oss att vi för Kristi skull men icke
för våra gärningars skull få syndernas förlåtelse genom tron.
Denna evangeliets röst försöka våra motståndare att nedtysta,
i det att de förvränga de ställen, som innehålla lagens eller
gärningarnas lära. Det är nämligen sant att i läran om
bättringen fordras gärningar, emedan för visso ett nytt lif kräfves.
Men här inlägga nu med orätt våra motståndare, att vi genom
dylika gärningar förtjäna syndernas förlåtelse eller
rättfärdiggörelsen. Kristus förbinder väl ofta löftet om syndernas
förlåtelse med de goda gärningarna, men han vill därmed icke
säga, att de goda gärningarna skulle utgöra en soning — de
följa ju nämligen efter försoningen — utan det sker af tvenne
skäl. Det ena är, att goda frukter med nödvändighet böra
följa, och han vill därför framhålla, att det är endast en hycklad
eller inbillad bättring, om goda frukter icke följa. Det andra
skälet är, att vi behöfva hafva några synliga tecken på ett så
stort löfte, ty clet förskräckta samvetet behöfver en mångfaldig
tröst. Liksom nu dopet och Herrens nattvard äro tecken, som
påminna, lifva och stärka förskräckta sinnen, att de så mycket
fastare må tro på sina synders förlåtelse, så är ock samma löfte
liksom skrifvet eller afbildadt i de goda gärningarna, för att
dessa må tjäna oss såsom ett vittnesbörd, att vi så mycket
fastare må tro. De som icke göra det goda, de uppmuntra icke sig
själfva till tro, utan de förakta dessa löften. Men de
gudfruk-tiga omfatta dem och fröjdas öfver att hafva tecken och
vittnesbörd för ett så stort löfte, och därför öfva de sig i dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
