Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - II. Augsburgska bekännelsen - Del I. De förnämsta trosartiklarna - Första artikeln. Om Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
DEL I.
De förnämsta trosartiklarna.
FÖRSTA ARTIKELN.
Om Gud.
Vara församlingar lara med stor endräkt, att det nicenska
mötets lärobestämmelse om det gudomliga väsendets enhet och
om de trenne personerna är sann och utan minsta tvekan bör
tros, nämligen att det gudomliga väsendet är ett, som både
kal-lus och är Gud, evig, okroppslig, odelbar, af omätlig makt,
vishet och godhet, skaparen och uppehållaren af allt synligt och
osynligt; och likväl äro trenne personer af samma väsende
och makt samt lika eviga, Fadern, Sonen och den helige
Ande. Ordet person begagnas ock i samma betydelse, som
kyrkolärarna i detta fall hafva brukat det. nämligen så att det
betecknar icke en del eller egenskap hos någon annan, utan det,
som i och för sig själft har tillvaro.
Alla de kätterier förkastas, som hafva uppkommit mot
denna artikel, såsom manikeer,11 hvilka antogo tvenne urkrafter,
en god och en ond, likaså valentinianer,1" aria ner,1,1
semiaria-iicr.14 muhammedaner15 och alla dylika. Äfven förkastas
sa-mosatener. gamla, och nya,10 hvilka, i det att de förfäkta den
meningen, att det blott är en person (i gudomen), svekfullt och
ogudaktigt med bestickande ord lära om Ordet och den helige
Ande, att de icke äro särskilda personer, utan att Ordet
betecknar ett uttaladt ord och Anden en skapad rörelsekraft i tingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
